TdD del 3
Min Farbror ledsagade mig ut ur Sandviken med sin EUmoppe på morgonen, jag kände mig som om jag var i början av ett Vätternlopp eller något annat lite större. Det var i alla fall skönt, för jag var rätt trött på att inte hitta genom städer med vägarbeten od. Och i Sandviken bygger Sandvik en jättearena för det som liknar ishockey men som jag inte kommer på namnet på just nu. Stor sport i Sandviken i alla fall. Runda bollar istället för puckar. Jag är ett pucko.
Himlen såg riktigt tung ut av regnmoln omkring mig, men det höll sig ifrån mig under hela turen upp till Ljusdal. Vinden var däremot närvarande även om den inte var kraftig. Den här sträckan skulle visa sig bli rätt tuff, varför är egentligen svårt att förstå, men en anledning kan vara två glas vin källen innan. Och bara lte trötta tantben?
På vägen upp passerade jag bland annat Ockelbo, tänkte ett tag att jag skulle söka upp Victoria och Daniel. Men, de är kanske inte så cykelintresserade. En sak som slog mig var att det är många som är trötta på sina prylar i de trakterna - jag har aldrig sett så många loppisskyltar på några mil som där! Felstavade, fula, kladdiga, trasiga och fullständigt hopplöst not inbjudande. Jag lekte först med tanken att ta bild på alla skyltar, men det skulle ha inneburit att jag inte skulle komma fram förrän på morgonkvisten till Ljusdal. En annan tanke är att köpa hus i trakten, för det är många tomma och garanterat till överkomliga priser. Men sen tänker jag också - nej. Så rik och snygg och ledig man finns inte.
I Bollnäs har jag en plan på att äta en hamburgare. Det är den slags föda min mage stiftar bekantskap med cirka en gång i halvåret och just nu var det vad jag var sugen på. Tyvärr hittar jag bara Max, iof en bättre alternativ än Macke D, men kön var hur lång som helst och jag kände mig rätt uttittad. Titta mamma, en tant på cykel, ungefär. Så jag hojade vidare, helt övertygad om att det snart skulle dyka upp ett gatukök. Det gjorde det inte.
Så lite för sent för vad min kropp ville så kommer jag till Träslottet i närheten av Arbrå och får en vegetarisk paj, men med extra salami. Jag känner att jag behöver proteiner. Härifrån är det cirka 5 mil kvar till Ljusdal och det enda som händer efter vägen är att jag får se en enormt stor överkörd grävling, känner doften av den också - hugaligen. Någon bilist/nybliven förälder har tyckt samma om en barnblöja som ligger mitt i vägbanan. Miljö, hört talas om? Överlag är det inte så farligt med nedskräpning, men att det är det överhuvudtaget tycker jag är konstigt. Själv får jag dåligt samvete när jag spottar ut tuggummi. (För att inte tala om det småfågeldödande riset som ska slängas på brudpar...)
God mat är otroligt viktigt!
När jag kommer fram till Ljusdal lyckas jag cykla lite fel där också, trots vägbeskrivning, och jag är trött. Min goda väninna som är hemma hos sina föräldrar på besök kommer och möter mig med bilen, så jag fuskar och åker med henne sista 3 km. Det var jätteskönt att sätta sig i en bil, lite hårt att erkänna bara. Hennes mamma och pappa väntar med middag och det är så otroligt skönt att komma till ett hem, med en dusch och härlig husmanskost - dillkött och potatis! Jag börjar förstå hur mycket dessa höjdpunkter betyder, vad det gör för att det ska vara lätt att komma iväg igen. Nu bestämmer jag mig iof att stanna en dag i Ljusdal hos min väninna. Dels för att hinna umgås med henne lite, men också för att vila benen lite som är ganska möra och behöver återhämtning. Ett bra beslut visar det sig i efterhand när jag cyklar nästa etapp.
Sträckan Sandviken - Ljusdal blev 17 mil och tog 7,5 tim.
Vi tillbringar dagen med att gå på Järvzoo och får se de fem stora, myskoxe, järv, varg, älg, björn och en massa fina ugglor och andra djur. Väldigt fint och seriöst zoo, där man tar hand om skadade djur och där de har stora fina ytor att gå på. Det betyder iof att man inte alltid ser djuren, men så länge de har det bra är det ändå viktigare. Resten av dagen går åt till fika och grillning på kvällen.
Dagen efter vill min väninna skjutsa mig en bit förbi Färila, för, som hon säger, det är en trist sträcka att cykla. Jag kommer att vara tacksam för denna mil i bilen många gånger under dagen.
Innan jag ska cykla iväg vill jag ta en bild av mina värdar även här, något som visar sig vara lättare sagt än gjort...
Nej, vovven, här! Såja, vänd på dig nu! Nu kanske....hehe...
Och jag ska gå fotokurs vilket år som helst.
Himlen såg riktigt tung ut av regnmoln omkring mig, men det höll sig ifrån mig under hela turen upp till Ljusdal. Vinden var däremot närvarande även om den inte var kraftig. Den här sträckan skulle visa sig bli rätt tuff, varför är egentligen svårt att förstå, men en anledning kan vara två glas vin källen innan. Och bara lte trötta tantben?
På vägen upp passerade jag bland annat Ockelbo, tänkte ett tag att jag skulle söka upp Victoria och Daniel. Men, de är kanske inte så cykelintresserade. En sak som slog mig var att det är många som är trötta på sina prylar i de trakterna - jag har aldrig sett så många loppisskyltar på några mil som där! Felstavade, fula, kladdiga, trasiga och fullständigt hopplöst not inbjudande. Jag lekte först med tanken att ta bild på alla skyltar, men det skulle ha inneburit att jag inte skulle komma fram förrän på morgonkvisten till Ljusdal. En annan tanke är att köpa hus i trakten, för det är många tomma och garanterat till överkomliga priser. Men sen tänker jag också - nej. Så rik och snygg och ledig man finns inte.
I Bollnäs har jag en plan på att äta en hamburgare. Det är den slags föda min mage stiftar bekantskap med cirka en gång i halvåret och just nu var det vad jag var sugen på. Tyvärr hittar jag bara Max, iof en bättre alternativ än Macke D, men kön var hur lång som helst och jag kände mig rätt uttittad. Titta mamma, en tant på cykel, ungefär. Så jag hojade vidare, helt övertygad om att det snart skulle dyka upp ett gatukök. Det gjorde det inte.
Så lite för sent för vad min kropp ville så kommer jag till Träslottet i närheten av Arbrå och får en vegetarisk paj, men med extra salami. Jag känner att jag behöver proteiner. Härifrån är det cirka 5 mil kvar till Ljusdal och det enda som händer efter vägen är att jag får se en enormt stor överkörd grävling, känner doften av den också - hugaligen. Någon bilist/nybliven förälder har tyckt samma om en barnblöja som ligger mitt i vägbanan. Miljö, hört talas om? Överlag är det inte så farligt med nedskräpning, men att det är det överhuvudtaget tycker jag är konstigt. Själv får jag dåligt samvete när jag spottar ut tuggummi. (För att inte tala om det småfågeldödande riset som ska slängas på brudpar...)
God mat är otroligt viktigt!
När jag kommer fram till Ljusdal lyckas jag cykla lite fel där också, trots vägbeskrivning, och jag är trött. Min goda väninna som är hemma hos sina föräldrar på besök kommer och möter mig med bilen, så jag fuskar och åker med henne sista 3 km. Det var jätteskönt att sätta sig i en bil, lite hårt att erkänna bara. Hennes mamma och pappa väntar med middag och det är så otroligt skönt att komma till ett hem, med en dusch och härlig husmanskost - dillkött och potatis! Jag börjar förstå hur mycket dessa höjdpunkter betyder, vad det gör för att det ska vara lätt att komma iväg igen. Nu bestämmer jag mig iof att stanna en dag i Ljusdal hos min väninna. Dels för att hinna umgås med henne lite, men också för att vila benen lite som är ganska möra och behöver återhämtning. Ett bra beslut visar det sig i efterhand när jag cyklar nästa etapp.
Sträckan Sandviken - Ljusdal blev 17 mil och tog 7,5 tim.
Vi tillbringar dagen med att gå på Järvzoo och får se de fem stora, myskoxe, järv, varg, älg, björn och en massa fina ugglor och andra djur. Väldigt fint och seriöst zoo, där man tar hand om skadade djur och där de har stora fina ytor att gå på. Det betyder iof att man inte alltid ser djuren, men så länge de har det bra är det ändå viktigare. Resten av dagen går åt till fika och grillning på kvällen.
Dagen efter vill min väninna skjutsa mig en bit förbi Färila, för, som hon säger, det är en trist sträcka att cykla. Jag kommer att vara tacksam för denna mil i bilen många gånger under dagen.
Innan jag ska cykla iväg vill jag ta en bild av mina värdar även här, något som visar sig vara lättare sagt än gjort...
Nej, vovven, här! Såja, vänd på dig nu! Nu kanske....hehe...
Och jag ska gå fotokurs vilket år som helst.
