Att vara eller inte vara Söderböna...
...det är frågan.
Jag har tidigare nämnt en bostadsbytarsajt jag är med på. Den är bra, men den är seg, den har många lata medlemmar - som mest verkar vara med för sitt ego (eller sin lägenhets egos) skull. Den händer alltså inte så mycket. Men jag åker runt Stockholm per T-bana, buss och pendel - i min blå kappa och med handväskan i knät. Och får se många hem. Vad som är positivt och en smula överraskande är alla supertrevliga människor. Jag menar, alla har ju samma erfarenheter som mig av sajten, så de borde vara sura och ganska less vid det här laget. Men, de flesta vill ju byta sin lägenhet. Den jag tittade på ikväll var nästan lite för fin. Tant är inte van vid ekgolv och lattefärger och inbyggda spotlights och "smårutigt" kakel. Jag tror kanske att jag lever efter devisen "Don efter person", dvs. jag trivs kanske bättre i en lätt krakelerad bostad. Vi får se.
Men det är ju det här att lämna Söder. Hur ska det gå till? Det har ju liksom blivit hemma.
Annars har jag idag upptäckt fler irritationsmoment som inte vill lämna plats för annan info till hjärnan. Och nu blir det Tant-varning: Unga (för det är mest det!) människor som sitter med fötterna uppe på sätet mittemot på T-banan. Hundskit. Snus. Spyor. Cigarettaska. Annan skit. Spottsloskor. Matrester. Mosade maskar. Lång lista. Fastnar i häcken på oss andra när vi ska sitta. Men man håller masken liksom, och säger inget. Svenskt, uppgivet, men ändå irriterat. Hm.
Man snörper på munnen och håller hårdare i handväskan.
Jag har tidigare nämnt en bostadsbytarsajt jag är med på. Den är bra, men den är seg, den har många lata medlemmar - som mest verkar vara med för sitt ego (eller sin lägenhets egos) skull. Den händer alltså inte så mycket. Men jag åker runt Stockholm per T-bana, buss och pendel - i min blå kappa och med handväskan i knät. Och får se många hem. Vad som är positivt och en smula överraskande är alla supertrevliga människor. Jag menar, alla har ju samma erfarenheter som mig av sajten, så de borde vara sura och ganska less vid det här laget. Men, de flesta vill ju byta sin lägenhet. Den jag tittade på ikväll var nästan lite för fin. Tant är inte van vid ekgolv och lattefärger och inbyggda spotlights och "smårutigt" kakel. Jag tror kanske att jag lever efter devisen "Don efter person", dvs. jag trivs kanske bättre i en lätt krakelerad bostad. Vi får se.
Men det är ju det här att lämna Söder. Hur ska det gå till? Det har ju liksom blivit hemma.
Annars har jag idag upptäckt fler irritationsmoment som inte vill lämna plats för annan info till hjärnan. Och nu blir det Tant-varning: Unga (för det är mest det!) människor som sitter med fötterna uppe på sätet mittemot på T-banan. Hundskit. Snus. Spyor. Cigarettaska. Annan skit. Spottsloskor. Matrester. Mosade maskar. Lång lista. Fastnar i häcken på oss andra när vi ska sitta. Men man håller masken liksom, och säger inget. Svenskt, uppgivet, men ändå irriterat. Hm.
Man snörper på munnen och håller hårdare i handväskan.
