Och blond?
Jag jobbar hårt på att bli smal, snygg och framgångsrik.
Jag hörde det där - sluta skratta!
Jag menar allvar. Men när jag tänker på det så har jag ju gjort det i hela mitt liv. Och nu är jag 43, har fortfarande de tidigare nämnda högskolepoängen (som på intet sätt borgar för en högre intelligensnivå, bara en form av intellektuell nivå, som är rätt svårbestämd, och visa fall ganska obefintlig och obetydlig; se dagens DN, artikel om Toppjobb utan plugg) och tycker även att jag är en vis och förnuftig kvinna. (fast hon är en ko?)
Vad jag än ska arbeta med i framtiden så blir jag sedd som mera trovärdig och mer lyssnad på om jag är smal, snygg och framgångsrik. Men det finns undantag, dvs de som som är framgångsrika från början = har makt och är ganska rika, ser liksom inte lika feta ut som oss andra. Man glömmer att det är lite kaggar och dubbelhakor. För makt är ju sexigt. Och de har (företrädesvis män, fördom men ack så vedertagen) ofta en smal, snygg och ibland också väldigt framgångsrik kvinna vid sin sida. Som lever lyckliga i alla sina dagar.
(Sökte på Man på Fotoakuten och då kom en bild på en Mantelbabian. Så jag får väl lägga in den då, men kan inte låta bli att undra om det är ett tecken?)
Det är dit jag vill! Ha, tänk en vältränad, sexig och stormrik man vid min sida - som kompletterar mitt perfekta jag. Oj vad vi ska leva ... lyckliga... i... Märker ni synonymerna? Helt plötsligt blev smal = vältränad. Det är väl ofta så man ser på det, eller hur? Så länge du är smal så är du också "vältränad" även om hjärtat kommer lägga av vid 45 för att du aldrig fått upp flåset så pass att du kan gå tre trappsteg utan ansträngning. Hoppsan, där kom jag visst igång, känsligt det här? Och sexig istället för snygg. Men vad säger snygg om en man? Han kan ju vara hur snygg som helst men helt osexig, been there done that (one). Stormrik, tja, i min värld är man stormrik om man har bil så, så noga är jag ju inte.
Sen finns de ju de som är snygga från början. Och då blir de ju framgångsrika pga det och sköter naturligvis sitt "kapital", firman, kroppen och utseendet, så de kan fortsätta tjäna på det. Och vem skulle inte det? men jag säger som Tony igen: Jag är inte bitter...
Nu kan ju fråga sig varför man väntar så länge på att börja jobba på det här. Och då får jag ju bara erkänna - jag har försökt förut. Jag har tom. varit smal, förut. Men inte insett det. Jag tror tom. att jag vid ett par tillfällen var lite snygg, om man säger, men insåg inte det heller. Ni vet, den där j-vla jantelagshelvetesgrejen. Drabbar många, särskilt de från inre djupa skogarna i Västerbotten, nära Norge. Men nu är jag ju halvkaxig stockholmare, så nu ska det bli ändring "på torpet"! Jag sätter inte någon före-helkropps-bild, (vaning till känsliga tittare) men när jag är färdig, när jag är ett perfekt jag, då ska ni få se! Minsann! Ha! Och vad rik och lycklig jag ska bli...
Jag hörde det där - sluta skratta!
Jag menar allvar. Men när jag tänker på det så har jag ju gjort det i hela mitt liv. Och nu är jag 43, har fortfarande de tidigare nämnda högskolepoängen (som på intet sätt borgar för en högre intelligensnivå, bara en form av intellektuell nivå, som är rätt svårbestämd, och visa fall ganska obefintlig och obetydlig; se dagens DN, artikel om Toppjobb utan plugg) och tycker även att jag är en vis och förnuftig kvinna. (fast hon är en ko?)
Vad jag än ska arbeta med i framtiden så blir jag sedd som mera trovärdig och mer lyssnad på om jag är smal, snygg och framgångsrik. Men det finns undantag, dvs de som som är framgångsrika från början = har makt och är ganska rika, ser liksom inte lika feta ut som oss andra. Man glömmer att det är lite kaggar och dubbelhakor. För makt är ju sexigt. Och de har (företrädesvis män, fördom men ack så vedertagen) ofta en smal, snygg och ibland också väldigt framgångsrik kvinna vid sin sida. Som lever lyckliga i alla sina dagar.
(Sökte på Man på Fotoakuten och då kom en bild på en Mantelbabian. Så jag får väl lägga in den då, men kan inte låta bli att undra om det är ett tecken?)
Det är dit jag vill! Ha, tänk en vältränad, sexig och stormrik man vid min sida - som kompletterar mitt perfekta jag. Oj vad vi ska leva ... lyckliga... i... Märker ni synonymerna? Helt plötsligt blev smal = vältränad. Det är väl ofta så man ser på det, eller hur? Så länge du är smal så är du också "vältränad" även om hjärtat kommer lägga av vid 45 för att du aldrig fått upp flåset så pass att du kan gå tre trappsteg utan ansträngning. Hoppsan, där kom jag visst igång, känsligt det här? Och sexig istället för snygg. Men vad säger snygg om en man? Han kan ju vara hur snygg som helst men helt osexig, been there done that (one). Stormrik, tja, i min värld är man stormrik om man har bil så, så noga är jag ju inte.
Sen finns de ju de som är snygga från början. Och då blir de ju framgångsrika pga det och sköter naturligvis sitt "kapital", firman, kroppen och utseendet, så de kan fortsätta tjäna på det. Och vem skulle inte det? men jag säger som Tony igen: Jag är inte bitter...
Nu kan ju fråga sig varför man väntar så länge på att börja jobba på det här. Och då får jag ju bara erkänna - jag har försökt förut. Jag har tom. varit smal, förut. Men inte insett det. Jag tror tom. att jag vid ett par tillfällen var lite snygg, om man säger, men insåg inte det heller. Ni vet, den där j-vla jantelagshelvetesgrejen. Drabbar många, särskilt de från inre djupa skogarna i Västerbotten, nära Norge. Men nu är jag ju halvkaxig stockholmare, så nu ska det bli ändring "på torpet"! Jag sätter inte någon före-helkropps-bild, (vaning till känsliga tittare) men när jag är färdig, när jag är ett perfekt jag, då ska ni få se! Minsann! Ha! Och vad rik och lycklig jag ska bli...
