Mera cyklat
För att fira en hel helgs ledighet så gick jag på 3-timmars spinning idag, den första för i år och det längsta jag cyklat inomhus på 10 år. För jag har provat det förut, men vad jag minns var jag inte kontaktbar efter den gången. Ikväll skulle jag kunna tänka mig både hambo pch masurka. Men det blev en hemmagjord pizza och ett glas rött framför en film jag länge velat se; Polisorkestern som kom bort. Den handlar just om en egyptisk polisorkester som kommer bort i Israel. Sevärd om ni frågar mig, men gillar du amerikanska actions eller science fiction så ska du nog passa dig.
På spinningen var det en salig blanding som satt på cyklarna, allt från en randounneur till vanliga dödliga cyklister och de som vill tappa några kilon före jul. Jag satt precis bakom randounneuren och tog förstås tillfället i akt att ställa lite frågor. Ja, efter stretchen! Nej, jag ställde inte den klassiska blondin-frågan som man får när man cyklat Vättern; Får man inte ont i rumpan? Jag brukar svara: Jag vet inte, troligen har man ont lite varstans, men man är så nöjd och glad så det känns inte!
Förhoppningsvis träffar jag på honom nästa gång, jag glömde fråga hälften, men jag fick i alla fall hans råd om vilken klubb jag borde vara med i om jag ska köra. För jag är ju en wannabe.
Apropå dessa som jag anser högt stående varelser som klarar Paris-Brest-Paris och andra lopp med så långa sträckor på en gång, så lägger jag härmed ut två nya länkar. Den ena är min frisörkollega och tillika goda väns kusins blogg, en kille som cyklar Mycket. (Sam Borombon) Tyvärr påkörd i USA på sista turen men verkar vid gott mod. Han ler i alla fall på bilderna.
Den andra är cyklande väninnas blogg (Annas äventyr) som snart kommer handla om turen Kairo-Kapstaden, en nätt liten sträcka på 1200 mil. Så får ni som tyckte att min lilla Dorotea-tur var en bragd, lite perspektiv på det här med cykling.
Läs dem och njut! Eller läs Att bota en fanatiker av Amos Oz.
På spinningen var det en salig blanding som satt på cyklarna, allt från en randounneur till vanliga dödliga cyklister och de som vill tappa några kilon före jul. Jag satt precis bakom randounneuren och tog förstås tillfället i akt att ställa lite frågor. Ja, efter stretchen! Nej, jag ställde inte den klassiska blondin-frågan som man får när man cyklat Vättern; Får man inte ont i rumpan? Jag brukar svara: Jag vet inte, troligen har man ont lite varstans, men man är så nöjd och glad så det känns inte!
Förhoppningsvis träffar jag på honom nästa gång, jag glömde fråga hälften, men jag fick i alla fall hans råd om vilken klubb jag borde vara med i om jag ska köra. För jag är ju en wannabe.
Apropå dessa som jag anser högt stående varelser som klarar Paris-Brest-Paris och andra lopp med så långa sträckor på en gång, så lägger jag härmed ut två nya länkar. Den ena är min frisörkollega och tillika goda väns kusins blogg, en kille som cyklar Mycket. (Sam Borombon) Tyvärr påkörd i USA på sista turen men verkar vid gott mod. Han ler i alla fall på bilderna.
Den andra är cyklande väninnas blogg (Annas äventyr) som snart kommer handla om turen Kairo-Kapstaden, en nätt liten sträcka på 1200 mil. Så får ni som tyckte att min lilla Dorotea-tur var en bragd, lite perspektiv på det här med cykling.
Läs dem och njut! Eller läs Att bota en fanatiker av Amos Oz.
