TantAugusta

Snurrar vidare

Publicerad 2008-09-13 11:29:08 i Allmänt,

I väntan på att cykelsällskapet ska hinna med bestyr, så att vi så småningom kan ses vid "starten", tar jag fram lite poesiböcker. De åker fram ibland, jag läser en eller två och funderar lite. Låter sådär lagom tungt och djupt.

En dikt som figurerat i hjärnan på sistone är en jag läste på en väninnas bröllop. Vigseln ägde rum i en gammal träkyrka i Hälsingland, och bland gästerna var det en hel del journalister, en liten kändis, den gamla vanliga släkten och alla gäster från Skottland - brudgummens hemland. Jag var toknervös! På den tiden var jag (shit - nu är det allvar, jag börjar tom säga: på den tiden. Aschtung!) fortfarande kraftigt nertyngd av en ryggsäck full med jante, men ändå med den spirande skräckblandade förtjusningen över att göra något ovant och skrämmande. Annars hade jag ju aldrig gjort det.

Jag hade varit med bruden i två dagar innan, på grund av hennes sjukdom så behövde hon lite extra hjälp. Själv hade jag köpt en turkos klänning och turkosa remsandaler med skyhög vass klack. Tjohejsan. Det var också ovant. Och skrämmande.

När den stora stunden var inne för mig att göra mitt framträdande som brudens poesiäsande frisör och därtill Bästa Väninna, var jag illamående. Jag klev fram på de knöliga breda golvtiljorna på mina alldeles för höga klackar. Jag tog ett djupt andetag och jag läste. Så sakta jag kunde. För är det något som händer, så är det att jag läser för fort när jag blir nervös. Under tiden jag läste började mina knän skaka. Spasmiskt. Kanske inte så synligt, men i min värld var det tillräckligt mycket för att bli riktigt orolig för att klackarna skulle kila fast sig i mellanrummen mellan bräderna. Tanken på vad som skulle hända när jag sen skulle gå och sätta mig blev till en Låt-kameran-gå-historia på TV. Eller betalningskyldig på grund av att ha sabbat golvet i en kulturhistorisk byggnad från 1600-talet. Men det gick bra, och jag kunde sätta mig och försöka få loss mina "stödord" så osynligt och tyst som möjligt från fingrarnas stela och handsvettskladdiga grepp.
 



Här kommer dikten:

The whole world is a market-place of Love,
For naught that is, from Love remains remote.
The Eternal Wisdom made all things in Love:
On Love they all depend, to Love all turn.
The earth, the heavens, the sun, the moon, the stars.
The center of their orbit find in Love.
By Love are all bewildered, stupified,
Intoxicated by the Wine of Love.
From each, a mystic silence Love demands,
What do they all seek so earnestly? ´Tis Love.                       
Love is the subject of their inmost thoughts,
In Love no longer ´Thou´and ´I´ exist,
For self has passed away in the Beloved,
Now will i draw aside the veil from Love,
And in the temple of mine inmost soul
Behold the Friend, Incomparable Love
He who would know the secret of both Worlds
Will find the secret of them both, is Love.

                       ATTÂR

Kommentarer

Postat av: Sånger från nedre botten

Publicerad 2008-09-13 18:53:23

Att besegra sig själv är alltid den största bedriften.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

TantAugusta

Tränar för välmående och för att behålla mina skitsnygga ben. Äter nyttigt men för mycket choklad. Gillar det här med ord, ibland svänger det! Cyklar.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela