TantAugusta

Snälla, snälla

Publicerad 2009-03-15 20:10:11 i Allmänt,




Förra helgen var jag inne i city och fick en rekommendation på Botick Olens om vilken typ av hudvård jag borde köpa. Med tanke på vad produkterna skulle kosta mig, kopplat till att kostnaden är i relation till vad produkten kan utföra för slags underverk, så är det kanske inte så långt ifrån det  här att jag kallar mig Tant. Det skulle krävas en smärre förmögenhet att införskaffa det som enligt den mycket duktiga säljaren skulle få mig att se både yngre och friskare ut. Men, som intresserad Tant och med stora behov både vad gäller huden och ekonomin, så fick jag henne att ge mig ett litet prov på Den Dyra Krämen.

Men det var inte det jag skulle skriva om egentligen. När jag åkte ner i tunnelbanan så ramlade det värdefulla provet ur min påse när jag tog upp mina handskar. I samma stund springer en kille nedför rulltrappan och ser min lilla tub. Killen var av typen som vi Tanter ofta kallar ligist för att de har svarta huvtröjor och alldeles för stora jeans. Sådana jeans som sitter uppe bara för att trotsa gravitationskraften. Ni finns det ju andra teorier kring det också och ska man tro dem så vore det ju i och för sig en förklaring. Men vi Tanter funderar mycket kring det här. Ibland har man till och med lite trevliga fantasier kring vad som kan hålla deras byxor uppe men det stannar också vid just det, fantasier.

Den här killen stannar genast upp, tar upp tuben och räcker den till mig med ett; Varsågod! Jag blev alldeles varm av den fina gesten. Så snäll han var. Han gjorde min dag.

I går var jag på ett bas-spinningpass för första gången på länge. För er som inte går på sådant utan tycker att det där med att cykla inomhus verkar riktigt galet så kan jag berätta att det på Friskis finns olika typer av spinning. Bas, medel, intensiv, berg, puls, fri och långspinning. Säker fler också som jag inte kommer på just nu. Men jag ska som blivande spin-ledare prova lite olika. Bredvid mig sitter två väninnor som utan överdrift nog gör alldeles rätt i att börja på spinning, åtminstone om de ska "slippa stå i vassen" på badet i sommar som min vän Grosshandlarn brukar säga.

Under passet tappar den ena sin vattenflaska. Röd i ansiktet och högljudt flåsande trampar hon vidare utan att hämta den. Jag undrar om inte jag ska kliva ner och hämta den, så mycket lättare som det är för mig med cykelskor och som inte sitter fast med fötterna i en åtsnörd korg. Men så tänker jag att hon kanske tar illa upp? Funderar vidare och trampar på jag med, men känner cyklisten vakna i mig. Cyklister hjälper varandra, delar på vattnet och energin om det tar slut. Så jag kliver ner och tar upp hennes flaska och ger den till henne. Hon blir översvallande glad. Efter passet säger hon att det var det snällaste någon har gjort på länge. Hon säger också; Du har gjort min dag.

Jag tycker faktiskt att det är tragiskt. Så små snälla saker som vi kan göra för varandra, ska vi uppleva som så stora att de gör vår dag. Men fint känns det, ända in i själen och jag ska absolut vara ännu mer snäll om det kan göra flera människors dagar. Jag ska också se till att berätta för andra när de gör min dag, något som jag inte hann göra med ligisten.

Kommentarer

Postat av: Zophie

Publicerad 2009-03-16 09:23:08

Fan, jag säger ofta att man måste bli bättre på att ge folk KOMPLIMANGER, det är så ofta man ser någon som har något snyggt på sig eller en fin frilla och sedan hållar man det för sig själv. Men OM man skulle våga öppna käften lite oftare skulle alla bli så mycket gladare.



Själv drog jag en variant på den där "tuben" i lördags, men det handlade om att HINDRA en liten treåring från att stoppa tillbaka godis som hon tappat på golvet i påsen... men det är väl också en god gärning?

Postat av: Tant

Publicerad 2009-03-16 21:56:32

När det gäller komplimanger är det för mig dem som handlar om egenskaper eller handlingar som smäller högst. Men det är ju alltid trevligt om man får höra att man är skitsnygg också ;)

"Ge till andra och du skall få tillbaka", eller nåt?

Postat av: Åsa

Publicerad 2009-03-17 08:28:55

Jag ska be att få tacka tant för inspirationen. Idag när jag satt på t-banan tappade en dam sitt paraply. På ett ögonblick for "vad skulle Tant Augusta gjort?" igenom mitt huvud och vips hade jag plockat upp och lämnat över paraplyet. Ägarinnan såg väldigt överraskad och glad ut. Sånt här ska jag bli bättre på! Och det ska väl gå nu när Tant-Augusta-reflexen verkar funka. Tack igen!

Postat av: Tant

Publicerad 2009-03-17 12:32:47

Härligt Åsa, vi kanske ska starta en "snäll-rörelse"? Sprider sig som en spd-vurpa i klungan :)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

TantAugusta

Tränar för välmående och för att behålla mina skitsnygga ben. Äter nyttigt men för mycket choklad. Gillar det här med ord, ibland svänger det! Cyklar.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela