TantAugusta

Jag kan väl inte annat än förbanna den idiotiska idén att tvätta de svettiga träningskläderna från Spin of Hope. Till förmån för Barncancerfonden så skulle vi i olika lag sitta på spin-cyklarna från kl.7 på morgonen till  kl.7 på kvällen, 12 timmar alltså. Jag körde två timmar men inte i ett sträck, även om det inte hade avskräckt mig. Jag gillar ju tre-timmarspassen på F&S. Men nu var schemat lagt så att jag fick mellan kl.10-11 och kl.13-14. Stort tack till lagkaptenerna för det!

För vem ska inte sitta och svettas just samma första timme som mig om inte Magnus Bäckstedt! Ni som inte vet vem det är - sluta läs nu. Jag visste vem det var, bara inte hur han såg ut. Så innan vår timme, börjar jag prata med en lång snygg kille utanför salen, om hur få lag som var anmälda och om Ride of Hope som är ett cykellopp på sommaren, även det till förmån för Barncancerfonden. Jag frågar honom om han har kört det, men det hade inte eftersom han hade haft fullt upp med sin proffskarriär. Men ska troligen köra det till sommaren eftersom han lagt proffskarriären på hyllan och nu är bla. kommentator tillsammans med Roberto Vacchi. Det är då jag rodnar över halva kroppen och frågar vad han heter eftersom jag väl då borde...eh... känna till honom? Och då säger han alltså sitt namn: Magnus Bäckstedt och tar mig i hand. Då rodnar resten av kroppen. Mumlar något i stil med; I´m not worthy...riktigt pinsam med andra ord.

Efter timmen på cykeln är jag naturligtvis ännu rödare men om det beror på skammen eller intensiteten i passet kan jag inte riktigt avgöra. Jag lyckades ändå få en autograf av den store Magnus och en lycklig Tant la sig i sängen igår kväll.

Fler kändisar var med på Spin of Hope, Emilia och Rickard Sjöberg. Emilia såg jag inte så mycket av men hörde sen att hon sjungit under passet. Imponerande i sådana fall, men hon kanske är en van "spinnare". Det var däremot inte Rickard Sjöberg, som gjorde en imponerande insats! Utan teknik körde han en och en halv timme och hade tom. rödare ansiktsfärg än mig. Men det såg i alla fall ut som han hade riktigt kul.

Överhuvudtaget så gillar jag den här typen av insamlingar. 250 kr för att svettas och ha riktigt kul med cykelvänner och samtidigt veta att pengarna går till något otroligt viktigt - det känns bra. Nästa år blir det fler timmar för min del och sommarens Ride of Hope är under planering. Av olika orsaker så får mina stora långloppsplaner stå tillbaka lite och jag gör lite "mys-lopp" med vänner istället.

Men, för att återkomma till ämnet svett och sånt, så kunde jag ju ha tänkt mig för lite. Eftersom jag nu fick stå och hålla om den långa, snygga, svettiga och även ödmjuke Magnus Bäckstedt  för fotografering, så fick jag ju hans manliga dofter i min tröja. Det hade väl varit något att sniffa på under veckan innan Mallis.