TantAugusta

Det blev inget av det den där resan, till "Smärtlandet" - och det tackar jag förstås för. Jag kan tacka mig själv och Mycket duktig naprapat också, det gäller att slänga ut rätt skyddsnät så att pirayorna fastnar. Så nu trampar jag vidare med två ömma och värkande fötter och en stycken sargad tumme. Men det är väl ändå sånt som ska gå över och ej heller komma tillbaka. Så länge jag är försiktig med kniven vill säga.

Och trampa är det nog bäst jag sätter igång med på allvar, nu blir det Portugal på sportlovet som det ser ut - och där kommer jag oavsett kadens och stryka tveklöst bli avhängd. Och det kommer kännas hur bra som helst, eftersom de som åker på den resan är urstarka cyklister. Så det är klart att man kan fråga sig vad jag gör där...men jag hänger glatt med. Min tanke är att jag ska bli starkare jag med, förstås.

Jag har dock en liten latmask i mig efter julens fröjder, vilket väl är helt naturligt och rätt så vanligt. Men jag skyller mest på att jag ätit vete under julen. Det får lov att bli slut på sånt trams. Tramp istället för trams. Blir bra det.