TantAugusta

 

Vi sågs några timmar, för första gången alla tre sedan mammas begravning. Det var mer än tre år sedan vi sågs samtidigt alla tre. Och det är klart att det blev för lite tid. Vi har en historia tillsammans, vi har minnen och vi har en hel del att bearbeta. Storasyster, mellansyster och lillebror. Tillsammans. Det kanske blir mer tid för det en annan gång. Men det var en varm och skön känsla mellan oss, det var respekt och glädje.

 

I köket när storasyster fyllde sju eller åtta år, det är lite svårt att räkna ljusen på tårtan, var det också värme. Jag kan känna smaken av mammas tårta när jag ser den. Visst är det underligt, att alla mammors tårtor smakar på sitt egna lilla vis? Under kylskåpet fanns "lekskåpet", det magiska skåp som rymde våra leksaker. Som jag tömde i en ryggsäck varje gång jag bestämde mig för att rymma, som barn gör när de inte fått det de vill.

 

Vi är samma personer idag, men med så mycket mer att ta hänsyn till. Försiktigt kliver vi fram mot varandra och närmar oss som vi gjorde i skogen när vi lekte indianer. Hoppade över bäcken till "Annas" men fick stryk av den arga gamla tanten för att hon inte ville ha några ungar på sin sida. Höll ihop, som syskon gör, retades och bråkade, som syskon gör, men med ett stark band till varandra. Vi är syskon. Vi är familj.