TantAugusta

...har det varit män som tagit i järnrör, hamnat i onåd hos andra män och sedan tagit timeout. Sverigedemokraterna, om nu någon råkat missa  det. Som tur är så har de ju lön ändå så att de inte behöver gå hungriga. För vem vet vad de skulle kunna ta sig till då?

 

Andra män har spelat fotboll, tack och lov, så att vi har något att glädja oss åt i novembermörkret. En lika mild november som 2009, så jag passar mig för att pendlarcykla. Det är fint att ha en stark stilig man i ett lika starkt lag att förlita sig på när det stora britannien kommer på besök och nog säkert hade planer på att mosa det svenska laget. Trevlig, är han också.

 

Sen finns det män som sätter sig på höga hästar och i positioner som de hanterar med välsmorda munläder och tillika händer. Flottet rinner och plånböckerna blir tjocka. Tyvärr ser inte alla i omgivningen på insatserna med glans i blick och med särsklit hänförda miner, men det verkar vara något som går dem förbi. Och varför lyssna på massan? De/vi är bara där/här för att utföra.

Hir hör också en och annan kvinna, som lyckats komma några trinn uppåt i stegen.

 

Till sist de män som skräms av det starka kvinnliga nätverket som kanske kan lyckas nå dit de själva inte förmår. Och gör det enda de kan, motarbeta med ord och baktaleri.

 

Men stigande ålder märker jag hur den feministiska ådran sväller. Och förstår först nu den verkliga omfattningen av min frihet, och vad den har kostat - mig och många andra.

 

Nä, just nu är jag inte så vidare imponerad. Men jag vet att det finns fina motsatser och rakryggade kloka män. Det känns bara så länge sen jag fick träffa tillräckligt många av er.