TantAugusta

Den starka kroppen. Och knoppen?

Publicerad 2012-10-21 11:39:27 i Allmänt,

 
 
Ett psykiskt fenomen uppstår så gott som alltid när jag utmanar mig lite extra. Som när jag till exempel gör en lång ensamcykling, eller som igår - på sex timmar spinning för Rosa Bandet.
Det visade sig efter några timmar att jag var den enda som skulle köra i sex timmar, och då uppstod det som jag ofta känt när jag cyklar de långa turerna ensam. Det blir först en slags eufori över att jag är fysiskt stark, frisk och att jag även har den psykiska styrkan att göra det. Då lovsjunger jag hela världen, blommorna i vägkanten, de snälla bilisterna - ja, ähum, man har liksom lite lättare för att tänka väldigt positivt i just det här läget - i princip allt är fantastiskt och underbart. I cirka 5-7 mil. På spinningen igår får det väl översättas till någon timma, eller en och en halv kanske.
 
Sen kommer ett matande av asfalt eller då på spinningcykeln matande av svett och ett affirmerande av fina vägar eller bara tankar som kommer och går.
 
Men det är efter det som det händer, vid cirka 13-15 mil i mitt fall, och igår sammanföll det efter två och en halv timma med musik av ett av världens bästa band. Musik som går rakt in, en text som betyder så mycket. Och jag fick verkligen kämpa för att hålla tårarna borta. Tankar kom på familj och vänner som har det svårt. På mamma, och hennes verkligen vidriga cancer. På hur skört livet är, och hur kort. På ensamhet och värdelöshet.
 
Det tror jag dels beror på kemin i hjärnan, plötsligt har man en brist på till exempel kolhydrater eller annat (har inte sett några vetenskapliga belägg för det här, ska söka vidare) som gör att man även blir psykiskt utmattad. Men också på att man har den tiden för sig själv, tid utan iPhone, dator eller andra människors tankar och funderingar, så att man kan helt gå upp i sina egna och bearbeta sorg, oro och få ha sina djupa funderingar i fred. Det är då det kommer, för det händer då i alla fall aldrig mig när jag cyklar med andra. Och det är nog en bra grej. Helt naturlig. Bara lite jobbig, ibland.

Kommentarer

Postat av: Birgitta

Publicerad 2012-10-24 08:56:50

6 timmar!!!Du är verkligen helt makalös... Själv ska jag försöka mig på en 1-timmes normalmesig lunchspinning idag.
I morse slog det mig att jag "tappat bort" din blogg, men den som söker skall finna... Nu har jag suttit och läst om din sommar och om din fina systerdotter m. vänner och deras otroliga resa. Har skänkt en slant med. Detta år har inte varit det bästa, nej på det stora hela ett skitår men nu siktar jag in mig på att nästa ska bli bättre. Stor kram på dig!

Svar: Birgitta! Jag har saknat dig! Blir inte glad av att höra att du haft ett tufft år - men jag hoppas att du går in i ett nytt mycket bättre - Kram tillbaka!
TantAugusta

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

TantAugusta

Tränar för välmående och för att behålla mina skitsnygga ben. Äter nyttigt men för mycket choklad. Gillar det här med ord, ibland svänger det! Cyklar.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela