TantAugusta

Det var en av de sista kvällarna, vi satt på hennes säng. Pratade om lite av varje, inga djupa tankar, bara det som kom och gick. Plötsligt tyckte hon att garderobsdörrarna såg skitiga ut. Kom på att det nog var ganska länge sen hon hade torkat dem. Som om det var en alarmklocka så hoppade jag upp och gick in i badrummet för att hämta en hink, en trasa och en flasa Jif. Jag klev upp på en stol och torkade först de övre dörrarna, sen de undre. Under tiden låg hon i sängen med min syster sittande bredvid och tittade på. Såg att det blev rent igen och doften av rent fyllde rummet.

 

Det här är minnen från den sommaren. Det är flera år sedan, men de dyker upp av en anledning. Allt jag gjorde, allt vi gjorde den sommaren dyker upp som fina men sorgliga minnen. Jag har ett rent samvete, från den sommaren. För jag gjorde allt jag kunde för henne. Jag gjorde allt jag kunde för vår relations sista chans att vara. Den blev.

 

Så jag tycker att det mesta av resten av min tid är min, utom den jag ger av, av egen fri vilja. Det gjorde jag då, det gör jag nu - men jag bekämpar det av arv, tradition och vana dåliga samvete som gör små försök att fördunkla en annars ganska trevlig och förhållandevis problemfri tillvaro. Bekämpar det hårt. Därför gör jag de val jag gör och använder den tid som är min som jag vill.

 

Men det är mycket möjligt att jag en dag torkar någons garderobsdörrar igen. För att det blir rent.