TantAugusta

Svett och sånt

Publicerad 2009-03-29 18:05:37 i Allmänt,

Jag kan väl inte annat än förbanna den idiotiska idén att tvätta de svettiga träningskläderna från Spin of Hope. Till förmån för Barncancerfonden så skulle vi i olika lag sitta på spin-cyklarna från kl.7 på morgonen till  kl.7 på kvällen, 12 timmar alltså. Jag körde två timmar men inte i ett sträck, även om det inte hade avskräckt mig. Jag gillar ju tre-timmarspassen på F&S. Men nu var schemat lagt så att jag fick mellan kl.10-11 och kl.13-14. Stort tack till lagkaptenerna för det!

För vem ska inte sitta och svettas just samma första timme som mig om inte Magnus Bäckstedt! Ni som inte vet vem det är - sluta läs nu. Jag visste vem det var, bara inte hur han såg ut. Så innan vår timme, börjar jag prata med en lång snygg kille utanför salen, om hur få lag som var anmälda och om Ride of Hope som är ett cykellopp på sommaren, även det till förmån för Barncancerfonden. Jag frågar honom om han har kört det, men det hade inte eftersom han hade haft fullt upp med sin proffskarriär. Men ska troligen köra det till sommaren eftersom han lagt proffskarriären på hyllan och nu är bla. kommentator tillsammans med Roberto Vacchi. Det är då jag rodnar över halva kroppen och frågar vad han heter eftersom jag väl då borde...eh... känna till honom? Och då säger han alltså sitt namn: Magnus Bäckstedt och tar mig i hand. Då rodnar resten av kroppen. Mumlar något i stil med; I´m not worthy...riktigt pinsam med andra ord.

Efter timmen på cykeln är jag naturligtvis ännu rödare men om det beror på skammen eller intensiteten i passet kan jag inte riktigt avgöra. Jag lyckades ändå få en autograf av den store Magnus och en lycklig Tant la sig i sängen igår kväll.

Fler kändisar var med på Spin of Hope, Emilia och Rickard Sjöberg. Emilia såg jag inte så mycket av men hörde sen att hon sjungit under passet. Imponerande i sådana fall, men hon kanske är en van "spinnare". Det var däremot inte Rickard Sjöberg, som gjorde en imponerande insats! Utan teknik körde han en och en halv timme och hade tom. rödare ansiktsfärg än mig. Men det såg i alla fall ut som han hade riktigt kul.

Överhuvudtaget så gillar jag den här typen av insamlingar. 250 kr för att svettas och ha riktigt kul med cykelvänner och samtidigt veta att pengarna går till något otroligt viktigt - det känns bra. Nästa år blir det fler timmar för min del och sommarens Ride of Hope är under planering. Av olika orsaker så får mina stora långloppsplaner stå tillbaka lite och jag gör lite "mys-lopp" med vänner istället.

Men, för att återkomma till ämnet svett och sånt, så kunde jag ju ha tänkt mig för lite. Eftersom jag nu fick stå och hålla om den långa, snygga, svettiga och även ödmjuke Magnus Bäckstedt  för fotografering, så fick jag ju hans manliga dofter i min tröja. Det hade väl varit något att sniffa på under veckan innan Mallis.



Magnus Bäckstedt, har vunnit bland annat en etapp i Tour de France 1998 och
loppet Paris-Roubaix 2004. Mycket stort i cykelvärlden!
Kommentarer (4)

Underliga yrkesval

Publicerad 2009-03-24 21:21:40 i Allmänt,



I kläm kan man säga. Kläm kläm. Kläm kläm. Fyra gånger, två på varje sida. Kan kännas lite som att de som utför det försöker få de kära attributen blir (ännu?) slappare, men om det blir det vet jag faktiskt inte. Jag gick på gymet efteråt och körde lite bröstpress, det hjälpte säkert. Undersökningen gick på cirka 7 minuter och sköterskan sa ungefär lika många meningar till mig under tiden. Sen ska det komma ett besked på posten som säger att man är fläckfri. Om man har tur att ha hälsan. Jag pratar om mammografi, förstås, något som vi Tanter får börja gå på i en viss ålder.

Min erfarenhet är att man också får besked inom två veckor om de säger det, de är ganska effektiva häromkring när det gäller sjukvården. Tyvärr kan man inte säga detsamma om den uppe i Norrland, men det är ju å andra sidan "bara norrläningar" så det kanske inte är så noga? De har väl kört nog med skoter och det är dags att sluta bränna hemma nu, det är så billigt att köpa polskt. Arbetslösa är de också, bidragstagare. Eller gamla. Jag raljerar naturligtvis, men känner mig tvungen att tillägga det då det kan finnas någon som inte känner mig som läser - och som inte förstår det.

Inom sjukvården finns det många som har valt fel, men också många och förhoppningsvis fler som valt rätt. Några har blivit stora läkare inom sina områden just bara för att de kunde bli det. Inte för att de borde eller passade till det. Som stora som ser de ibland också som sitt kall att utbilda oss andra stackars obildade. Tröttsamt.

En sak är i alla fall säker, jag skulle inte passa att arbeta inom sjukvården. I synnerhet inte med att klämma bröst.
Kommentarer (0)

Vänta

Publicerad 2009-03-22 09:54:45 i Allmänt,

Att vänta är ett tillstånd att räkna med. Vi väntar ofta på något bättre. Vi väntar på solen, väntar på våren, på sommaren och ledigheten. Jag väntar under dagen på elever, på lunchen, på att lektionen ska börja igen och på bussen hem.

Jag väntar på prinsen, på kungen och på känslan att förstå. Jag väntar på lönen, på flygtider och på en cortado vid ett litet bord på en trottoar i Caimari. Jag väntar på nästa besked som jag inte vill ha. Jag väntar också på att andra ska förstå.

Att leva är en ständig väntan på döden. Medan vi väntar kan vi välja att leva, uppmärksamt.
Kommentarer (1)

Snälla, snälla

Publicerad 2009-03-15 20:10:11 i Allmänt,




Förra helgen var jag inne i city och fick en rekommendation på Botick Olens om vilken typ av hudvård jag borde köpa. Med tanke på vad produkterna skulle kosta mig, kopplat till att kostnaden är i relation till vad produkten kan utföra för slags underverk, så är det kanske inte så långt ifrån det  här att jag kallar mig Tant. Det skulle krävas en smärre förmögenhet att införskaffa det som enligt den mycket duktiga säljaren skulle få mig att se både yngre och friskare ut. Men, som intresserad Tant och med stora behov både vad gäller huden och ekonomin, så fick jag henne att ge mig ett litet prov på Den Dyra Krämen.

Men det var inte det jag skulle skriva om egentligen. När jag åkte ner i tunnelbanan så ramlade det värdefulla provet ur min påse när jag tog upp mina handskar. I samma stund springer en kille nedför rulltrappan och ser min lilla tub. Killen var av typen som vi Tanter ofta kallar ligist för att de har svarta huvtröjor och alldeles för stora jeans. Sådana jeans som sitter uppe bara för att trotsa gravitationskraften. Ni finns det ju andra teorier kring det också och ska man tro dem så vore det ju i och för sig en förklaring. Men vi Tanter funderar mycket kring det här. Ibland har man till och med lite trevliga fantasier kring vad som kan hålla deras byxor uppe men det stannar också vid just det, fantasier.

Den här killen stannar genast upp, tar upp tuben och räcker den till mig med ett; Varsågod! Jag blev alldeles varm av den fina gesten. Så snäll han var. Han gjorde min dag.

I går var jag på ett bas-spinningpass för första gången på länge. För er som inte går på sådant utan tycker att det där med att cykla inomhus verkar riktigt galet så kan jag berätta att det på Friskis finns olika typer av spinning. Bas, medel, intensiv, berg, puls, fri och långspinning. Säker fler också som jag inte kommer på just nu. Men jag ska som blivande spin-ledare prova lite olika. Bredvid mig sitter två väninnor som utan överdrift nog gör alldeles rätt i att börja på spinning, åtminstone om de ska "slippa stå i vassen" på badet i sommar som min vän Grosshandlarn brukar säga.

Under passet tappar den ena sin vattenflaska. Röd i ansiktet och högljudt flåsande trampar hon vidare utan att hämta den. Jag undrar om inte jag ska kliva ner och hämta den, så mycket lättare som det är för mig med cykelskor och som inte sitter fast med fötterna i en åtsnörd korg. Men så tänker jag att hon kanske tar illa upp? Funderar vidare och trampar på jag med, men känner cyklisten vakna i mig. Cyklister hjälper varandra, delar på vattnet och energin om det tar slut. Så jag kliver ner och tar upp hennes flaska och ger den till henne. Hon blir översvallande glad. Efter passet säger hon att det var det snällaste någon har gjort på länge. Hon säger också; Du har gjort min dag.

Jag tycker faktiskt att det är tragiskt. Så små snälla saker som vi kan göra för varandra, ska vi uppleva som så stora att de gör vår dag. Men fint känns det, ända in i själen och jag ska absolut vara ännu mer snäll om det kan göra flera människors dagar. Jag ska också se till att berätta för andra när de gör min dag, något som jag inte hann göra med ligisten.

Kommentarer (4)

Ljusare tider

Publicerad 2009-03-12 20:53:43 i Allmänt,




Samtidigt som snön behagade besöka Stockholm och det med besked, började mina krafter återvända. Så sakteliga, men fick en extra skjuts av en cykelkompis-middag. Cykelhistorier, cykelprylar, tankar på olika cykellopp, planering för cykling utomlands - kort sagt - cykel. Fantastiskt! Kroppen vaknade och även sinnet, som ljusnade och verkade lysa alldeles förträffligt på mina strövtåg i innerstan idag. Det gjorde att jag lyckades med mitt uppdrag och jag kunde nöjd och glad gå på spinning med träning på gymet efteråt. Med ett leende på läpparna förstås.

I en annan blogg läste jag att Blossoms tips för en vältränad mage var att skratta och det gjorde jag mycket under cykelmiddagen! Snälla, snälla, snälla, ge mig mer intelligent humor, sarkastisk humor och ironisk humor - och jag är såld! Jag vill skratta mer!!!
Kommentarer (4)

IQ

Publicerad 2009-03-08 11:16:19 i Allmänt,

Förkortning av Internationella Qvinnodagen. Jag önskar att det vore en dag jag kände glädje och hopp men medias rapporteringar och även kvinnor i min omedelbara närhets öden gör att jag blir lite uppgiven. Men jag njuter lite av buketten lyxtulpaner som jag fått just för att jag är kvinna.




Vissa undersökningar visar att företag ledda av kvinnor som regel klarar sig bättre i kriser än de som är ledda av män och dessutom har högre lönsamhet. Men med statistik kan man visa så gott som vad som helst. Men att män generellt vågar ta större risker kanske inte bara är en myt. Jag vet inte. Vad jag däremot är fullt och heligt övertygad om är att om kvinnor haft större makt och inflytande skulle vi inte haft så mycket krig och elände som vi har i världen.

Starka kvinnor skrämmer. Inte minst de som orkar och vågar mer än väldigt många män samtidigt som de har kraft i ord och vågar visa känslor och delge tankar, goda som onda. Problemet stavas medvetenhet och empati. Ingen som inte har prövat sina kroppsliga och mentala gränser under svårare förhållanden än de man är van vid kan sätta sig till doms över den som faktiskt har det. Man kan inte förstå. Man kan inte känna och intellektuellt förstå hur man fungerar under stark press om man inte upplevt den. Inte ens ett tvillingpar reagerar och upplever likadant på samma händelse. Men om man har provat sin gränser så är man mera rustad att möta andra svårigheter och har dessutom en insikt få förunnat. Något som måste vara oerhört värdefullt i olika yrken, som t.ex läkaryrket eller andra där man har ett stort ansvar för andra människor.

Men, Grattis då, alla kvinnor. Vi får väl fortsätta tro på jämlikhet och att alla kvinnor får samma rätt som män ute i världen. Just nu hoppas jag mest av allt att tjejerna i Abbottabad i Pakistan får fortsätta gå i skolan utan att få syra i ansiktet eller riskera att få skolan bombad. Samtidigt hoppas jag att mina egna elever kommer under 20% frånvaro nästa månad.
Kommentarer (5)

Balansboll

Publicerad 2009-03-05 17:27:57 i Allmänt,

Den här har jag köpt för att få balans i bålen.





Tom i bollen och utan balans. Så kan livet sammanfattas just nu. Sliter mellan att bry mig och att inte bry mig. Balans och harmoni -  önsketänkande.

Jag kommer ihåg när jag var en liten bestämd och påhittig tjej. Nu är jag stor och detsamma, men hursomhelst så gillade jag att prova gå på lina. De tuffa grabbarna i byn gick på "Åbroern", på räcket och det såg livsfarligt ut. Var det såklart också även om den inte var så hög. Men det var sten vid brofästet. Jag gick aldrig där och jag tror att min höjdrädsla underbyggdes då när jag storögd och imponerad såg deras lekar.

Själv försökte jag knyta ett rep mellan två träd och gå på det. Jag försökte verkligen få fäste i de två stabila hållpunkter som träden utgjorde. Gjorde mitt yttersta för att få en jämn och lagom hård spänning. Jag provade gå men den slaka linan for undan och jag ramlade i backen och fick ont. Som den gången jag provade flyga med hjälp av fem paraplyer, men det är en annan historia. 

Linan blev alltid för slak. Jag var för svag för att få fast den ordentligt. Repet jag fått att leka med var utslitet och för tunt. Ibland var hållpunkterna  för veka. Jag lyckades aldrig träna balansen. Är det därför det är så svårt att hitta den idag?
Kommentarer (5)

Om

Min profilbild

TantAugusta

Tränar för välmående och för att behålla mina skitsnygga ben. Äter nyttigt men för mycket choklad. Gillar det här med ord, ibland svänger det! Cyklar.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela