TantAugusta

...en sån där kväll som inte gav så mycket energi. Men med två undantag. En sån där kväll med ett djupt samtal med väninna i telefonen. Käckt och förnuftigt, klokt och insiktsfullt, analyserande samtal om livet, och döden. Andra höjdpunkten blev samtal från gamle far, som bakat kaka. Mazarinkaka som skulle innehålla fyra ägg, som han blev tvungen att åka och köpa först. Sen glömde han ändå vispa ner dem i smeten, och kakan blev...ganska platt om jag får tro hans beskrivning. Ägg eller inte, så är jag ändå imponerad över att han bakar mazarinkaka en fredag för att bjuda sina vänner på. Det var det längesen jag gjorde. 

Med en liten skål Ben & Jerrys (ve och fasa, jag har inte fallit för den trenden, men det var en lämplig förpackning) satt jag sedan och funderade över tillvaron. Och insåg dess brister. För lite kreativitet, för lite stimulans - och det är på mitt eget ansvar. Men jag får känslan av att det är dags snart. Äventyr, lite lagom risker och nya vyer. Det kryper i mig och för de som känner mig väl så är nog förundran stor att det inte hänt nåt tidigare. Drömmar och planer måste sättas igång, den här gången tar det nog lite längre tid men de är viktigare än nånsin. Tid är, sägs det, det enda man verkligen har. Men nog går den fort. Den liksom bara brinner upp.

                        "Kärlek är ett elände man råkar ut för om man har tur"



Jag upplever nog om jag tänker efter sådär lite extra att jag inte har haft fullt så mycket otur som jag brukar, på sistone.

Efter att på mig själv ha ställt diagnosen L.A.T så kom det en plötsligt virvelvind av energi över mig i morse. Jag började med toalettskåpen, fick slänga två (2!) plastkassar med prytslar och prylar som var för gammalt eller inte används. Kliade mig sedan i huvudet och undrade varför det ändå inte blev någon plats över? Mitt "gamla" yrke har satt sina spår, många flaskor och burkar blir det när det ska provas, och provas ut. Lyckligtvis har jag inte behövt betala för all kemi. Men om det är någon som behöver en burk vax så kom förbi. De är nästan som nya, fattas ungefär en "fingernagel".

Efter två veckors ledighet, jodå, Fröken hade två - dels påsklovet och sedan den inarbetade tid jag gjorde på sportlov och helger i mars - så var det alltså inte förrän idag som harmoni och lugn infann sig. De behövdes alltså tydligen, för efter hemkomsten från det förlovade cykellandet så gick luften ur och intet nytt hände under mina flagnande tak. (Måste prata med värden om det, igen) Förrän idag alltså.
Så efter att ha "rensat i röran" så känner jag att jag nog är redo för en ny match - både med jobbet och med min uppsats. Spännade fortsättning följer när det gäller den senare, två intervjuer ska göras under veckan som kommer.

Så håll i er, nu åker vi igen!

Självständighet, frihet och med känslan att ta sig själv på allvar - det är cyklingen i första hand för mig. Vinden sjunger i öronen, ibland lite för mycket men den är där. Med, eller mot. Några av den dynamiska pedagogikens huvudbegrepp susade också, inne i mitt huvud; respekt, tillit och trygghet. Ibland kom de i konflikt.

På vägarna på Mallorca skulle jag få svaret på om knät skulle hålla. Det gjorde det. Så länge jag höll mig på cykeln och inte provade andra aktiviteter. Lyckan var stor över andra dagens bergsklättring, när jag förstod att det skulle fungera.

Kapad ungefär i knähöjd blev jag dock, då jag återigen (att man aldrig lär sig) blev påmind om "gemene mans" åsikter och tankar om det lågstatusyrke jag valde i ungdomens dagar. Det sårar och svider att veta, då jag har arbetat hårt för att försöka upprätthålla en slags seriositet och kvalitet, genom att vara engagerad dels i facket som anställd och sen i branschorganistationen som företagare. Men suckar, och inser att allt beror på okunskap. Men energin som jag har för att ge mina elever en framtidstro blev också lite urgröpt. Nåväl, det ordnar sig med skridskorna bara isen fryser.

Mallorca dyker upp i hjärnan, det doftar grönt, det visar sina persikoblommor och har gett mig den fysiska ansträngningen jag behöver. Jag kommer tillbaka.