TantAugusta

Och lyckliga levde de i hundrade år

Publicerad 2010-06-19 09:59:23 i Allmänt,

                             


"Man ska älska varandra i nöd och lust, men när det är som vanligt då?

Dick


Som många andra tanter satt jag framför TVn och såg festkonsterten till det kungliga brudparets ära. De svenska artisterna gjorde fina framträdanden, men inte alla var "magiska". En del underliga arr. kring några som i mina öron gjorde att mycket av de vackra rösterna försvann. Men det är ju bara vad lilla okunniga Tant tycker det. Det som däremot var väldigt tydligt var en alldeles otroligt lycklig kronprinsessa och det unnar jag henne av hela mitt hjärta. Hon verkar vara både klok och ödmjuk, inte särskilt prestigefylld och är fantastiskt vacker. Tycka vad man vill om monarkins vara eller inte vara, men nog gläds jag med henne idag.

Men kvällen blev lite...trist ändå. Bröllopsyra. Vänner som är gravida. Vänner som ska flytta hela familjen till nya vyer. Vänner som äter middag ihop och firar början på semestern. Själv sitter jag (iof helt slut efter intensiva kursdagar) i ett litet katastrofområde, även kallad "sunkig ungkarslya", med en urdrucken ölflaska, pizzakartongen i soporna och de trasiga tofflorna vickandes på tårna.  Det hisnar ibland i magen, när jag tänker på allt jag gjort hittills i mitt liv. Men jag får också ibland samma känsla för det jag missat. Och inte lär det bli så mycket cykling i helgen heller. 


Öppna ögon

Publicerad 2010-06-12 21:52:52 i Allmänt,


                                                  
Som en liten följetong så kommer den här:

"Att blunda är ett vanligt synsätt"

Dick


DN har under veckan haft en artikelserie om mobbing. Skrämmande, chockerande och tyvärr ibland igenkännande läsning. Det värsta är alla inkompetenta chefer som konflikträdda stoppar huvudet i sanden och tycker att personalen ska bli lite gladare och själva komma på hur arbetsglädjen kan öka. Men hjälpa eller stödja den som blivit drabbad? Nej, men det måste ju vara den personen det är fel på? Vi provar några veckor till så har det säkert "gått över".

För några år sedan valde jag att använda en stor summa pengar (ja, i min värld alltså. I andras en spottstyver.) för att gå en kurs i sorgbearbetning och samtidigt bli certifierad att hålla kurs för enskilda och grupper. Anledningen till att jag valde att gå kursen skriver jag inte om här, men jag fick då kommentaren att; borde inte du gå en kurs i att bli gladare istället? Nu är det väl inte så att man väler att betala så mycket pengar för att bli mer ledsen, och förundringen över hur olika vi människor tänker upphör aldrig. Sårande, var ändå kommentaren.

Och mobbingen bland vuxna, den pågår. Överallt, hela tiden och mot vem som helst. Både den som är stark, duktig och vill mycket, lika väl som den svagare som inte vågar ta plats.

Jag tänker mycket på det nu, under planeringen med en kurs i dynamisk pedagogik som jag håller nästa vecka. Tänk om alla hade förstått vad den kan göra och hur betydelsefullt det är med det förhållningsätt man kan utveckla genom den. Men alltför få orkar förändring när den ska ske på "hemmaplan". 

 

Om

Min profilbild

TantAugusta

Tränar för välmående och för att behålla mina skitsnygga ben. Äter nyttigt men för mycket choklad. Gillar det här med ord, ibland svänger det! Cyklar.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela