Utanför fönstret blåser kalla vindar och snön som föll igår ligger tjock. Jag ser hur familjefäder/mödrar kämpar med barnvagnarna i parken. Tack vare vädret blev det lugnt ganska tidigt inatt, så årets första nattsömn blev god.
Ett nytt år, igen. Jag är tacksam för att jag är här och upplever det. Med åren känns ändå just nyår som något som går ganska obemärkt förbi, det enda som ändras är siffror. Nyårslöften har jag inga speciella, bara de löften jag alltid bär med mig och som påverkar mig mer än vad jag är medveten om ibland. Jag har mina önskemål om livet, men jag önskar att jag kunde ta till mig av min gamla släktings ord; Tänk om människor kunde vara lite mer förnöjsamma.
Men i år är det ändå en hel del som kommer vara annorlunda. Jag kan välja att se det som ett misslyckande och en sorg. Det är det och så måste jag få känna, ibland. Men jag kan också välja att ta avslutet som en början till något nytt och förhoppningsvis spännande. Eftersom jag befinner mig i livets mitt så har jag också lärt mig ett och annat, bland annat att inte göra mer dramatik av saker och ting än nödvändigt.
Jag har också blivit lite blasé, något som inte är postivt. Misstänksamheten finns också där, sida vid sida med den alltid närvarande vetskapen om att inte vara den enda eller den på första plats. Den som inte är första valet. Det har fått mig att välja bort. Stänger av, stänger ute, går eller springer åt andra hållet. Det är liksom lättsammast så. Jag är en stark och modig människa, men när det gäller det här är jag räddare än många andra. Vilket nog är ganska vanligt i den hårda och bortskämda värld vi lever i. Vi behöver inte varandra som man gjorde förr.
Att befinna sig i livets mitt i min situation, med få tillgångar och utan skulder - kan ses som något väldigt otryggt. Men det är också en stor frihet. Den ska jag använda mig av detta nya år. Det ska bli bra. Är du med mig på färden?
Gott nytt 2011!
