Det blev...
...en sån där kväll som inte gav så mycket energi. Men med två undantag. En sån där kväll med ett djupt samtal med väninna i telefonen. Käckt och förnuftigt, klokt och insiktsfullt, analyserande samtal om livet, och döden. Andra höjdpunkten blev samtal från gamle far, som bakat kaka. Mazarinkaka som skulle innehålla fyra ägg, som han blev tvungen att åka och köpa först. Sen glömde han ändå vispa ner dem i smeten, och kakan blev...ganska platt om jag får tro hans beskrivning. Ägg eller inte, så är jag ändå imponerad över att han bakar mazarinkaka en fredag för att bjuda sina vänner på. Det var det längesen jag gjorde.
Med en liten skål Ben & Jerrys (ve och fasa, jag har inte fallit för den trenden, men det var en lämplig förpackning) satt jag sedan och funderade över tillvaron. Och insåg dess brister. För lite kreativitet, för lite stimulans - och det är på mitt eget ansvar. Men jag får känslan av att det är dags snart. Äventyr, lite lagom risker och nya vyer. Det kryper i mig och för de som känner mig väl så är nog förundran stor att det inte hänt nåt tidigare. Drömmar och planer måste sättas igång, den här gången tar det nog lite längre tid men de är viktigare än nånsin. Tid är, sägs det, det enda man verkligen har. Men nog går den fort. Den liksom bara brinner upp.
