TantAugusta

Nyårsafton, dagen när åtmisntone jag funderar lite extra över det som komma skall, men också det som varit. Jag har extra möjlighet till det eftersom jag firar dagen i ensamhet, liksom förra året. Helt självvalt, jag vill se att jag har lägenheten kvar eftersom parken utanför är tillhåll för alla med bomber och raketer. Desutom är T-bana och pendel inte nåt jag gärna använder mig av en nyårsnatt. Taxi? Hm, jag ringde efter en nyårsnatten 1986 och den har inte dykt upp ännu.

Hur blev det då, 2011? Jo, det blev faktiskt väldigt bra. Från sommarlovets början och under resten av året har jag nog mått bättre än på länge. Trots ett totalt kärlekslöst år har jag själv känt mig mer kärleksfull och positivt inställd till min omgivning än rimligt - för att ge måste man också få? Och det kanske är det jag har, fast på andra sätt än tidigare.

Både fysiken och psyket har varit på en stark nivå under större delen av året. Jag har tagit hand om mig på ett mer seriöst sätt, med kost och träning i att samband. Och det ger resultat. Såklart, kan jag inte låta bli att tillägga. Men jag har inte blivit fanatisk, jag fuskar ibland och lider lite lagom av det. Träna har blivit lite mer än bara hålla fysiken igång - jag har hittat nya träningsformer och gillar det mycket! Cyklingen har gått bättre än på flera år, inga fula Volvos i vägen och TID för det. Underbart!

Psyket då? Jodå, själv tycker jag ju att jag är rätt frisk där också. Jag har upparbetat en slags strategi (som känns lite manlig, men det kanske är fel?) som går ut på att låta saker och ting som tar energi bara rinna av. Inte fundera över det jag inte kan förändra, inget får ta energi som jag inte kan hjälpa. Det betyder att jag har en massa kvar till annat!

Är det  mognad och med det en smula klokhet som kommer med åren, som fixar det? I sådana fall, kom igen alla år som är på väg! Jag är redo och jag gillar er!

Det har blivit så att det blir ett i veckan, inlägg alltså. Lördagskvällarna tillbringas helst framför TVn, för de som tycker om musik så är valet inte särskilt konstigt. Om sen dagen tillbringats med vänner i kombination med träning så känns den optimal och väldigt rätt. Eftersom musikprogrammet går på TV4 så finns det tid över för annat i reklamen och då kan jag skriva.

Senaste veckan har jag lurat en hel hop av människor att tro att jag är kär, elle; rättare sagt, jag har skrivit på fejjan att jag är det - och det är sant. Att det sen bara är i själva livet och inte en fysisk person har jag utelämnat. Jag får dåligt samvete över att ha lurat några av dem, andra fnissar jag åt när jag tror mig se att de gärna velat fråga mer. Just nu är jag kär i livet, vetskapen om hur kort det kan vara och vad andra drabbats av ger mig en ljusare syn på mitt eget.

På middag igår diskuterade ett antal kvinnor sina förhållandens vedermödor och svårigheter. Inte en klagosång över männen, men över sin egen brist på lust och energi. Det var intressant att följa, ibland chockerande ärligt och vid flera tillfällen väldigt roligt.

Men mitt i diskussionen kände jag mig verkligen som ett riktigt ufo. Och längtade hem till mitt enkla tjäll och singelhushåll. Jag lever ett enkelt liv.