Håller än?
Självständighet, frihet och med känslan att ta sig själv på allvar - det är cyklingen i första hand för mig. Vinden sjunger i öronen, ibland lite för mycket men den är där. Med, eller mot. Några av den dynamiska pedagogikens huvudbegrepp susade också, inne i mitt huvud; respekt, tillit och trygghet. Ibland kom de i konflikt.
På vägarna på Mallorca skulle jag få svaret på om knät skulle hålla. Det gjorde det. Så länge jag höll mig på cykeln och inte provade andra aktiviteter. Lyckan var stor över andra dagens bergsklättring, när jag förstod att det skulle fungera.
Kapad ungefär i knähöjd blev jag dock, då jag återigen (att man aldrig lär sig) blev påmind om "gemene mans" åsikter och tankar om det lågstatusyrke jag valde i ungdomens dagar. Det sårar och svider att veta, då jag har arbetat hårt för att försöka upprätthålla en slags seriositet och kvalitet, genom att vara engagerad dels i facket som anställd och sen i branschorganistationen som företagare. Men suckar, och inser att allt beror på okunskap. Men energin som jag har för att ge mina elever en framtidstro blev också lite urgröpt. Nåväl, det ordnar sig med skridskorna bara isen fryser.
Mallorca dyker upp i hjärnan, det doftar grönt, det visar sina persikoblommor och har gett mig den fysiska ansträngningen jag behöver. Jag kommer tillbaka.
