TantAugusta

 

                                         

 

                                                                         

 

             

"Inför skattemyndigheten är vi alla rika"

Naivt har jag levt lyckligt ovetande om att jag fortfarande var fånge. För mig är det tunga bojor, även om jag är fullt medveten om att de inte går jämföra med dem som Dwit Isaak bär på. Börjar man jämföra så, så är det inte mycket som känns meningsfullt.

Jag pratar om periodiseringsfonder. Lika kul som det låter. Ett suveränt sätt att skjuta på, och jämna ut, sina skatter. Tyvärr så försvinner de inte på grund av det.

Så här var det; Som nybliven företagare tog jag hjälp med det svåraste i bokföringen, som till exempel deklarationen som blev lite för avancerad även för mitt lilla företag. Däremot sprang jag med andan i halsen under första halvåret - med permanentdoften ångandes omkring mig efter att ha slagit knorr på den sista kundens hår och tillvaro - till en kurs i bokföring. Jag lyckades trycka in såpass med kunskap att jag klarade den dagliga bokföringen själv. Jag tyckte till och med att det var kul.

Men av min ekonomiska rådgivare fick jag rådet att ha periodiseringsfonder. Jag tyckte det lät skumt, uppväxt som jag är med att alltid göra rätt för sig. Helst innan, om inte det så på en gång. Trots det sitter jag här nu, med mitt lilla lilla lilla företag, och ska återigen betala många många många tusenlappar i skatt. Jag undrar också var vinsterna egentligen tog vägen. För de är inte på mitt bankkonto, det är då helt säkert.

Problemet är att jag trodde det var över. År av ångest att få ihop summan i tid, att kunna betala, att någon gång få börja spara till en egen buffert. En liten pension. Men det är alltså ett tag kvar, och jag har helt tappat lusten nu. Jag är så trött på att kämpa, tycker det är så orättvist och ångrar att jag var så fjantigt ärlig. För det lönar sig verkligen inte.