TantAugusta

Nä, det blir inte mycket gjort här inte. Anledningen heter arbete. Elever och sånt. GY11. Också lite träning på det. Facebook. En del irl-träffar med goda vänner. Ja, det är väl det hela. En Mallorcaresa att se fram emot, spontan och icke planerad. Men skitskönt att den kommer nu mitt i hösten, även om den just nu känns som högsommar.

Igår ringde både Unicef och Läkare utan gränser. De behövde mer pengar. I vanliga fall brukar jag ge extra men den här gången så går det faktiskt inte. Jag ger till för många organistationer ändå. Ibland tänker jag att jag ska vara lite mer egoistisk och ta pengarna själv. Men utan man och barn och bara sig själv att fredagsmysa med så känns det som att man liksom behövs om man är med och skänker. Och behövs gör man ju. Men så går tankarna och man inser att det är ens pengar som betyder nåt. Inte jag, som person.

Jag har inte mycket pengar. Jag är en av "fyra av tio som inte har en månadslön på banken", som någon undersökning kommit fram till. Men jag har ett hem som jag gillar, en kropp jag äntligen tycker väldigt mycket om och vars styrka jag imponeras av, en hobby jag älskar, och släkt och vänner som betyder allt. Självklart är det en ständigt närvarande stress att alltid tänka på pengarna och hur man använder dem, men faktum är ju att jag har pengar att använda. Det har inte de jag skänker till, inte har de riktigt tak över huvudet eller en god hälsa och hobby vet de kanske inte ens vad det är. Deras överlevnad beror många gånger på att de har just släkt och vänner. Kärlek.

Och det är ju det. Det där, kärlek. Det är det stora. Att förbehållslöst älska och bli förbehållslöst älskad tillbaka. Jag längtar faktiskt väldigt mycket efter att kunna skaffa den där hunden jag alltid velat ha.