TantAugusta

De grå molnen och det ruggiga vädret hängde med hem från Mallorca. Vi hade inte tur med vädret alla dagar, den här gången. Men det är bara väder, resten var ju finfin cykling och glada nunor ändå. Allt från äkta leenden till ansträngda, av olika orsaker, men mest uppförsbackar eller motvind. Och som det kämpades. Man måste ödmjukt komma ihåg att alla inte är i samma goda form, men det blir lite förvirrat i min hjärna när de med högsta åldern kör fortast och många gånger starkast. Enda problemet var att få en någorlunda jämn grupp vilket gör att det blir roligast för alla, och med alla valmöjligheter som fanns så var det egentligen inte ett problem. Det satte sig det också till slut.
Jag kände mig ganska bekväm i rollen som ledare och guide, prestige och annat tjafs har jag lämnat kvar i en ryggsäck som jag slängt för längesen så jag tror att jag lyckades behålla en lagom balans mellan avslappnat och kontrollerat.

Programmet var fulltecknat innan jag åkte, med Spin of Hope med mina elever som var enda skolklassen i Sverige som deltog, övertid trots redan inarbetad tid och en mängd andra sociala händelser. Jag var som en duracellkanin när jag åkte till Mallorca och det tog några dagar innan jag förstod att jag var där.

Och nu stundar den sköna våren och sommaren med en massa cykling. Mellan alla cykelplaner försöker jag planera in besök hos släkt och vänner, men det optimala är ju att det sammanfaller. Oslo, är på önskelistan i år. Jag var ju på väg dit i fjol men det sprack pga tid.

Men, jag sitter ändå med en känsla av förlust och att jag bivit lurad på nåt. Att befinna sig bland så många fina människor med samma intresse och med samma glädje över kroppens och psykets fantastiska möjligheter ger mersmak. Det är tur att jag har Ride of Hope att se fram emot, annars skulle nog en liten microdepp infinna sig. Och trots andra mindre goda erfarenheter så tänker jag fortsätta tänka gott om alla leende människor. Men bara för att man upplevs som stark både till kropp och sinne så betyder det inte att man inte har känslor. Man kanske bara har lärt sig dölja dem.