TantAugusta

Nu kommer den igen, våren. Och med den en ständig ström av blogginlägg om hur fantastiskt cykling är. Ja, ständig är nog att ta i, med mer cykling blir det mindre tid för skrivande. Faktum är att jag tycker att det jobbas lite för mycket, men jag är verkligen inte den som ska klaga - eftersom jag är så lyckligt lottad att jag på grund av att jag jobbar så pass mycket att jag har rätt till extra ledighet. Och då är jag ju ändå lärare. Hur går det till tror ni? Jo, man jobbar med eleverna på tider som man normalt kanske inte gör, kvällar och helger + har för mycket lektioner under veckan. Slår två flugor i en smäll och får en så kallad win-win för alla. Verkligen för alla. För en lördag ska mina fantastiska elever köra Spin of Hope med mig, jag är rörd över deras engagemang. Men, jag hade inte kunnat jobba mer, det känner jag.

Och nu är det inte långt kvar till nästa resa, två veckor kvar och sen står jag på flygplatsen i Palma de Mallorca och väntar oroligt vid bagagebandet på Fritz-Ibra, min fina cykel, som åker med. Just nu får han nya flaskställ och sen blir det nya hjul (karbon med tubdäck, vad annars?) och ny kassett och kedja. Cykelporr.

Det kommer en ny bild så småningom...