Posetiv
Jag skojar inte. Posetiv. Gick på föreläsning idag där ämnet togs upp av fördragshållaren i sann 90-talsanda. Ni vet de där halvdagarna man fick gå med jobbet för att bli en gladare, mer tillfreds och framförallt mer medgörlig som arbetskollega. Och kanske lite klokare. Det är man också, i ungefär en timma efter avslutad föreläsning. Det existerar ännu, på den andra halvan av 2000, men det är klart - allt mode kommer tillbaka.
Jag har under cirka ett år försökt göra mig lyckligare genom en nätdejtingsajt. Jag har blivit lyckligare, men det är inte på grund av den. Den har gjort mig lite fattigare, för det är ju inte gratis. Den har också fått mig att förstå att det var en hel del män som skolkade på svenska-lektionerna. För där är det väldigt många som är posetiva. Och jag sågar och sågar. Jag klarar det inte. Jag är en språkpolis. När de skriver det magiska (omagiska) ordet krymper det som skulle ha kunnat vara min penis om jag hade haft en, och all sex-appeal är som bortblåst. (Kära vänner, detta gäller alltså endast potentiella prinsar!)
Det här är inte en nätdejt, men jag tyckte att han såg ganska posetiv ut.
Jag var måttligt intresserad av föreläsningen, men lyssnade uppmärksamt, och tog dessutom anteckningar. Ni vet, de där man har kvar ett tag tills man glömt vad de betydde. Jag tänkte att jag kunde stjäla något till mina egna kommande kurser. Det fanns en del, jag menar, mannen var inte helt ute och cyklade (vilket jag ju gör både mentalt och fysiskt emellanåt - har jag berättat det?) så ett och annat blir användbart. Men det som var riktigt bra var att han just tog upp svårigheten med att alltid vara så positiv oavsett vad som händer. Men att det förväntas av oss.
Har ni också fått höra: Man ska lämna ryggsäcken hemma! Tänk positivt! Ryck upp dig! Och så vidare och så vidare och så vidare och så vidare...
Det är ju lätt. Om man är robot.
Jag tycker, ta med ryggsäcken och be om hjälp att bära den. Kanske till och med få hjälp att hälla ut eller plocka upp lite av innehållet och slänga? Det tycker jag borgar för lite bättre arbetsklimat - man är väl ett team? Så blir man säkert....mer...p..o...s...e?..i?...tiv.
Jag har under cirka ett år försökt göra mig lyckligare genom en nätdejtingsajt. Jag har blivit lyckligare, men det är inte på grund av den. Den har gjort mig lite fattigare, för det är ju inte gratis. Den har också fått mig att förstå att det var en hel del män som skolkade på svenska-lektionerna. För där är det väldigt många som är posetiva. Och jag sågar och sågar. Jag klarar det inte. Jag är en språkpolis. När de skriver det magiska (omagiska) ordet krymper det som skulle ha kunnat vara min penis om jag hade haft en, och all sex-appeal är som bortblåst. (Kära vänner, detta gäller alltså endast potentiella prinsar!)
Det här är inte en nätdejt, men jag tyckte att han såg ganska posetiv ut.Jag var måttligt intresserad av föreläsningen, men lyssnade uppmärksamt, och tog dessutom anteckningar. Ni vet, de där man har kvar ett tag tills man glömt vad de betydde. Jag tänkte att jag kunde stjäla något till mina egna kommande kurser. Det fanns en del, jag menar, mannen var inte helt ute och cyklade (vilket jag ju gör både mentalt och fysiskt emellanåt - har jag berättat det?) så ett och annat blir användbart. Men det som var riktigt bra var att han just tog upp svårigheten med att alltid vara så positiv oavsett vad som händer. Men att det förväntas av oss.
Har ni också fått höra: Man ska lämna ryggsäcken hemma! Tänk positivt! Ryck upp dig! Och så vidare och så vidare och så vidare och så vidare...
Det är ju lätt. Om man är robot.
Jag tycker, ta med ryggsäcken och be om hjälp att bära den. Kanske till och med få hjälp att hälla ut eller plocka upp lite av innehållet och slänga? Det tycker jag borgar för lite bättre arbetsklimat - man är väl ett team? Så blir man säkert....mer...p..o...s...e?..i?...tiv.
