TantAugusta

Kärlek

Publicerad 2010-01-31 18:55:42 i Allmänt,






En väldigt klok man jag känner säger att kärlekens största fiende inte är hatet utan likgiltigheten. Jag tror också att det är så. Eller så kan det vara energilöshet, som direkt skapar likgiltighet.

I mitt kylskåp står två burkar rysk kaviar. Samma sort, lika många och samma år fick min bror och syster också sådana av våra föräldrar som varit på besök i St Petersburg. Jag tror det var i början av 90-talet. Min syster med man åt upp dem snabbt, intresserade av delikatesser och god mat. Min bror likaså, vem han åt dem med minns jag inte men det var troligen min dåvarande svägerska. Jag, bestämde mig för att spara dem - till min bröllopsdag. Min brors kommentar till det var: Det är ju tur att det är helkonserv! Hur kunde han veta? Hur kunde han få så rätt?

Är jag kanske likgiltig inför kärlek, eller räckte helt enkelt inte energin till det också?

Mina herrar

Publicerad 2010-01-16 15:26:10 i Allmänt,





Åh, jodå - jag har också provat. Nätdejting. Stundom fantastiskt, roligt och kul. Medan några får en att känna sig oväntat klumpig och ful. När man väl gått med på en date, står några med förvånat tappat ansikte, oförstående över att jag inte har packningen med mig på en gång. Radhuset står klart, barnen ligger och sover varannan vecka och plattTVn är på med Lets Dance på lagom volym. Nästa vände på klacken redan innan latten, jag stämde för dåligt in på hans bild av mig. Men snälla Farbror, jag ser ut sån - kanske är det dags att byta dina glasögon?

Lätt som en plätt är det inte, men roande och intressant. Jag erkänner dock att längtan efter en hund blir större och större för varje dag.
 
Och den diktsamling som tummats mest i min hylla åker fram, jag läser;


Lagom lång

- Och lagom lång är du
sa han
när han kramade om mig
som om jag vore ett fynd på rea

- Jag önskar jag kunde säga detsamma
svarade jag
och tog på mig
mina högklackade.

Jullovet del 2 och 3

Publicerad 2010-01-03 21:16:36 i Allmänt,



Återkomsten


Det var en välbehövlig vila under de tre juldagar som firades hos syster. Tre dagars lugn, ro, härlig samvaro med älskade syskonbarnen, syster och svåger och en pappa som tappert engagerat sig i julstöket. Särskilt imponerade var vi av den hemlagade leverpastejen, även om han påstod sig ha misslyckats.

Men sedan satte det som stod på agendan igång energin och frenesin igen - jag och syster som det samförstående och fantastiskt samspelade par vi utgör fixade både det ena och det andra. Själv var jag en trött trasa som åkte med bussen från Dorotea, som till och med glömt äta frukost - och lunch. Men byxorna var insydda, håret på pappsen klippt och maten i frysen.

Mellanlandningen hos tandläkaren, som satte i min nya porslinstand, var ett ovanligt och väldigt positivt besök. Han tog inte betalt, för "det är bättre att spara det så räknas försäkringsdatumet längre fram". Något som jag kommer tjäna på om jag ska göra mer i munnen. Sedan skjutsade han hem mig till dörren i sin bil, kylan var lite grym och jag var tacksam. Slå det du, Södermalmstandläkare som i slutet av november mötte mig i dörren med orden: Åh, jag är lite sen idag, tror du att du kan komma en annan dag? Jag ringer dig! Hon har inte ringt än och jag tror inte det kommer hända heller.

Ner kom jag, på nyårsaftonen, inflängandes i lägenheten med all packning som bland annat innehöll årets julklapp. Då skulle det tillverkas pannacotta till tio personer och nyårsfesten hos Godsägar´n och hans nya flickvän. Till det vit glögg-marinerade hjortron. Det misslyckades totalt! I likhet med min pappa och hans leverpastej så blandade jag det en och en halv gånger receptet totalt tokigt och det blev toksött och inte särskilt fast. Som ju en pannacotta egentligen ska vara. Jag försökte rädda anrättningen med syrliga hjortron istället, men...eh. 
Så skillnaden mellan pappa och mig var att hans var fullt ätbar och till och med delikat.

Efter ännu ett dygn på vift med upplevelser och nya miljöer är jag nu i mitt försök att återgå till det normala. Det vill säga hemmet i beboelig ordning, träning, vettig kalorifattig kost och upparbetning av energi till att börja en ny termin.

Och det mesta känns bra och möjligt.

Om

Min profilbild

TantAugusta

Tränar för välmående och för att behålla mina skitsnygga ben. Äter nyttigt men för mycket choklad. Gillar det här med ord, ibland svänger det! Cyklar.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela