TantAugusta

Bekanta fenomen

Publicerad 2009-11-29 20:11:03 i Allmänt,



Igenkännade var det med det vassa, mellan en meter och en meter och 20 centimeter ovanför markytan. Ännu en halvmeter upp kom det gnällande gnisslande ljudet.

Jag skulle bara, inte julhandla, men köpa dammsugarpåsar och kanske en julstjärna att hänga i fönstret. Jag hittar inte den gamla i min stora våning. Det var då de dök upp, de vassa. Hur kan de bli så många och så hårda plötsligt? Varje år drar jag på mungipan åt de gnällande, tänker att ibland är det skönt att gå omkring ensam på gatorna - som en helt vanlig kvinna.

På Botick Olens träffar jag på Lancome-experten/expediten som utbrister: Men där är du ju, jag har tänkt på dig! Hur är det med dig? Jag kände mig lite VIP då och såklart väldigt välkommen. Efter att jag handlat av henne fick jag en julkram och det värmde. En ung man värmde för att han med ett leende klev åt sidan för Tant som haltade fram genom det dimgrå på götgatan, med sina dammsugarpåsar, en julstjärna och en lussekatt. Det värmde igår att jag blev hembjuden på middag en helig lördag till ett riktigt hem, bara jag.

Plötsligt blir de vassa inte så svåra att parera och smilbanden åker ännu längre upp när jag hör gnäll och gnissel.
Så, God advent på er!

Dagens Dick

Publicerad 2009-11-21 22:38:19 i Allmänt,



                                                        


"Livet är ingen dans på rosor men vad är det för fel på kattfot och blåviol?"


Aforismen kommer ur min "bibel", Rickard Stenbergs; Dick, teckningar och aforismer. Tyvärr nästan omöjlig att få tag på i bokhandeln, men hittar jag fler så köper jag. Det är stor risk att mitt exemplar blir väldigt slitet med åren. Och ja, jag tar den med mig om det börjar brinna, tillsammans med ugglan och Cuben.

Benen börjar fungera ganska normalt efter kraschen, får bara lite "bakåtsläng" ibland, av typen "vi-som-suttit-för-länge-på-parkbänken". Det tar lite tid nedför trappor också men jag och de andra tanterna samsas om ledstången. Jag ska iväg på röntgen nr.3 som är en magnetröntgen och besök hos ortoped. Sen ska jag väl bli som ny får vi hoppas, cykelsäsongen 2010 har ju börjat redan. Mycket papper blir det också, brev till försäkringsbolag 1,2 och 3. Jobbets försäkring är redan ordnad. Så man ska gott om tid när man hamnat på en Volvo. 

I övrigt har jag ju att se fram emot att nu är det snart jul igen. Hurra.

 

 

Första testamentet

Publicerad 2009-11-12 16:02:59 i Allmänt,



I senaste numret av Hälsa kan man läsa om några personers förhållande till döden. Mycket fin läsning, gripande och ger eftertanke. Tidningen ger också rådet att skriva sitt testamente så att anhöriga vet hur man vill ha det. Efter det här årets erfarenheter kan jag inte annat än hålla med. Man vill ju göra som den döda anhöriga vill ha det. Så svårt att ta reda på i efterhand.

Och efter min starka "näradöden-upplevelse" igår, när hela min kropp låg klistrad mot en krossad vindruta på en Volvo 740, så ska jag nog ganska snart skriva mitt eget. För det kan ha varit ganska nära igår, men någon ängel vaktade mig noga och jag kom undan med några stygn och lite halt och lytt. Så bra kanske det inte går nästa gång, eller så gör det det. Men jag vet ändå att min sista vilja finns på pränt även om jag blir 94 år och senil eller döv eller något annat. Det fina i kråksången är ju att man inte vet hur det blir.

Hur det går med bilföraren som orsakade olyckan vet jag inte. Han var i alla fall mer chockad än mig, men att jag inte blev så väldigt chockad tror jag har att göra med mina erfarenheter från det här året. Vad är väl en trafikolycka i jämförelse? Stackars Folke Focus har fått åka på verksta´n och om han någonsin kommer hem igen vet jag inte heller. Han var bra, Folke, jag tror jag vill ha hem honom igen. Eller någon av kusinerna. Vi får se.

Blindstyre

Publicerad 2009-11-06 21:27:10 i Allmänt,




Vi gick förbi en glasögonbutik igår, en väninna och jag. Hon fick syn på ett par riktigt rosa med bling-bling på som var jättefina. De borde passa henne alldeles utmärkt till de färger hon har och klär i. Själv använder jag, sparsamt, mina gamla från slutet av 90-talet. De är italienska, svarta med en slags marmorering på. Ganska klassiska och faktiskt fortfarande gångbara. Gångbara. Ja, det kanske så det är! Om man ser på sig med nya glas-ögon så kanske man ser att man fortfarande är det. Gångbar.

Jag ska nog beställa tid hos optikern.

Jag lever mitt liv och det lever sitt.

Publicerad 2009-11-04 21:35:54 i Allmänt,

Jag klev ur duschen, torkade av mig och svepte in mig i en skön morgonrock. Sen tog jag på mig min favoritparfym och sminkade mig sparsamt eftersom min fräscha hy inte behöver så mycket make-up. Jag tog sedan på mig den sköna och mycket smickrande klänningen som föll så vackert kring min kropp. De högklackade matchande skorna i mjukaste skinn väntade i hallen. Jag tog på mig dem och den nya kappan och klev ut för att vänta på taxin. När den kom gav jag chauffören adressen och vi åkte iväg. Förväntansfull drömde jag mig bort och tänkte på den underbara kväll som det här skulle bli, på tu man hand på en fantastisk restaurang.

Sen vaknade jag, klev in i duschen, torkade snabbt av mig, spacklade fejset ordentligt och klev in i de paltor som hängde längst ut i garderoben, åt en filtallrik och åkte till jobbet med 474an.

Vilket år som helst är det min tur.

Om

Min profilbild

TantAugusta

Tränar för välmående och för att behålla mina skitsnygga ben. Äter nyttigt men för mycket choklad. Gillar det här med ord, ibland svänger det! Cyklar.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela