Ledarskepp
Åka med på tåget, alla ska med i båten eller ro fan i land?
De senaste åren har jag kommit till en klar insikt: Om jag inte får arbeta för en kompetent, någorlunda rättvis (medveten om att fullständig rättvisa aldrig är möjlig - däremot är påtaglig orättvisa så fruktansvärt iriterande och tom. kränkande) och medveten ledare, kan jag lika gärna arbeta för mig själv. Vilket är enkelt eftersom jag har mitt lilla företag "vid sidan av". Jag har dock inte så stora tankar på att gå tillbaka till mitt förra yrke, utan vill på grund av studier och övrig utveckling (till det bättre eller sämre, vad vet jag) naturligtvis göra det jag studerat. Det kan ta lite tid innan den planen är klar.
Gör jag det kan jag själv ro fan i land, utan att ha med någon annan på kanske mitt livs Titanic. Och vad jag anser om tåg och det statliga företag som just nu sköter dem (eller not) är känt bland många av mina vänner. Så be nån åka med på tåget kommer inte hända, klyschor är inte heller favoriter om de inte passar väldigt bra in i sammanhang.
Men en ny insikt igår var, att jag inte på de senaste 6 åren egentligen upplevt just denna typ av chef. Bara en av 4 har kommit i närheten. Och då har de haft ofantligt mycket fler kvalitéer än de chefer jag hade innan. Vilket säger en del om mina erfarenheter. Krabbfabriken, jag säger bara krabbfabriken. Men, det som inte dödar härdar, välkänd klyscha dock sagd av en stor tänkare. Vissa upplevelser är obetalbara och kommer vara till stort nöje på ålderdomshemmet/hemmen - för jag lär väl hinna med ett par tre sådana också? Ok, jag har höga krav och är en smula orättvis. Men kraven på mig som anställd är detsamma, alltså höga och en smula orättvisa. Skillnaden är ansvaret, i vissa fall ägarskapet men framförallt lönen.
Mitt sökande går vidare, ännu har jag inte träffat min senaste chef, men efter vad jag hör så låter det lovande. Efter den senaste veckan och den första för mig på nya jobbet så har jag däremot haft farhågor. Men den mentala styrka jag så kaxigt lovprisade mig själv för under min cykeltur får visa färg nu. Och den är faktiskt användbar.
I övrigt så var musklerna i större behov av massage än jag var medveten om vilket inte gjorde att den var så väldans skön. Men ack så välgörande.
