Denna eviga...
Grejen är den att jag redan vaknar åtskilliga gånger under natten och upptäcker att kollegor och elever springer runt i huvudet, för att vid kl.5 (j-ävla-h-vetes-tidigt!) vara klarvaken i ögonen och megamosig i hjärnan. Kan de två koppla nån gång?! Börja förstå varandra, samarbeta, gå sida vid sida, harmoniera?
Hämtade iof lite av varan i helgen på cykel, förstås, var annars?! Det har gjort veckan lättare att handskas med, såpass att "no ja känna rolit börja komma", som en full finne sa efter att ha inmundigat 8 öl i rask takt ensam vid bardisken. Ja, jag vet, j-vla tjat om finnar. Tyskar i våras, finnar på sensommaren, vem vet vad som kommer härnäst?
Jag undrar också över om jag på något sätt kanske har ett sjätte sinne, med tanke på den rensning i röran jag företog mig i början av semestern. Jag tror på att ha en någorlunda permanent-provisorisk röra, men går den överstyr så så tar den herravälde över min hjärna och gör viktiga egenskaper såsom minne och liknande till "platt, skit och ingenting" som min vän godsägarn brukar säga. Och alla cyklande gudar ska veta att dessa egenskaper har behövts den sista tiden.
Men det när ett kaos blir konstant, så blir det till slut ett normalt tillstånd, och det fantastiska guldkantade tålamodet är det som blir mest framträdande. Minnet trängs undan av det, men det är ju då det är så skönt att kunna skylla på att man är nyanställd. Snart en månad utan dator är en prövning, telefonen kom idag, men ingen pin-kod.
Blyertspennan är underskattad, och jag kan trolla med knän. Åtminstone mina egna. Dagens "boktips", har boken men inte läst den. Så den funkar uppenbarligen bara genom att pryda en plats bokhyllan.
Och vilket år som helst ska jag bli jätteduktig på bildredigering, hur man bygger sin blogg, pulsklocka och ställa in radiokanaler.