Detox
Igår kväll såg jag ett diskussionsprogram om olika typer av dieter, och erfaren och väl informerad, tillika anhängare av den diet som för tillfället är den mest omskrivna - så fastnade jag såklart en stund framför TVn. Som jag förklarade efter nyår, att gå ner i vikt är ett ständigt tema.
I dagarna har jag kommit på en egen. Eller, den är egentligen inte mitt påfund, inte ens någon annans eller ens meningen. Men det funkar. Det heter stress. Och då menar jag inte den vanliga, som vi dras med varje dag. Utan den som letar sig in i varje por, som får knutan i mellangärdet att bli lika stor som en apelsin, som bedövar dina muskler, som får håret på armarna att resa sig och göra så att myror kryper under huden, Tortyr? Ja, nästan. Jag har nyligen lärt några av de som jag vet också behöver det, hur man kan borsta bort "krypen". Det gör man genom att ganska hårt borsta med händerna neråt på armarna, så känns det som de försvinner. Men i detta läge fungerar inte ens det.
Men det här är inte det enda som händer. Magen. Säger. Hoppsan. Nu. Är. Det. Bråttom. Ofta. Det funkar jättebra (tänkte skriva skitbra men det blev liksom så grovt på nåt sätt) som diet.
Men antalet energitjuvar ökar för varje dag, lyckligvis finns det de som balanserar. Livet är inte så grymt. Men faktum är dock att i samma mängd som antalet e-tjuv ökar, så minskar ens egen toleransnivå. Och det är väl inte så vist och klokt, Gud? Eller nån?
På god väg till smal alltså. Så var det här med framgångsrik och snygg då. Men jag litar på att det kommer med tiden. Gud är god? Och efter fastan (detoxen) kommer påska. Kuckeliku.
I dagarna har jag kommit på en egen. Eller, den är egentligen inte mitt påfund, inte ens någon annans eller ens meningen. Men det funkar. Det heter stress. Och då menar jag inte den vanliga, som vi dras med varje dag. Utan den som letar sig in i varje por, som får knutan i mellangärdet att bli lika stor som en apelsin, som bedövar dina muskler, som får håret på armarna att resa sig och göra så att myror kryper under huden, Tortyr? Ja, nästan. Jag har nyligen lärt några av de som jag vet också behöver det, hur man kan borsta bort "krypen". Det gör man genom att ganska hårt borsta med händerna neråt på armarna, så känns det som de försvinner. Men i detta läge fungerar inte ens det.
Men det här är inte det enda som händer. Magen. Säger. Hoppsan. Nu. Är. Det. Bråttom. Ofta. Det funkar jättebra (tänkte skriva skitbra men det blev liksom så grovt på nåt sätt) som diet.
Men antalet energitjuvar ökar för varje dag, lyckligvis finns det de som balanserar. Livet är inte så grymt. Men faktum är dock att i samma mängd som antalet e-tjuv ökar, så minskar ens egen toleransnivå. Och det är väl inte så vist och klokt, Gud? Eller nån?
På god väg till smal alltså. Så var det här med framgångsrik och snygg då. Men jag litar på att det kommer med tiden. Gud är god? Och efter fastan (detoxen) kommer påska. Kuckeliku.
