TantAugusta

Relationer od.

Publicerad 2008-02-23 19:30:54 i Allmänt,

Jag hade den stora äran att få deltaga i ett firande av ett förlovat par igår. De har för-lovat varandra att de ska inga det äkta ståndet i sommar. Och det tycker jag att de gör rätt i, åtminstone vet jag att den manliga parten av paret gör det eftersom hans blivande fru är en av mina idoler i skolans värld. Och tänker man efter så gör nog hon rätt i det också, eftersom jag inte på något sätt kan tänka mig att hon skulle välja fel.

Det fick mig att fundera över tidigare relationer, både egna och andras. En fd. kollega i frisörvärlden berättade om en av hennes kunder som ligger i skilsmässa. Och i frisörvärlden nämner man inte kunden med namn, man har en sk. tystnadsplikt som man, trots vad gemene man verkar tro, håller rätt hårt på.  Denna kund hade vid en av diskussioner med sin man om orsakerna till skilsmässan fått till svar: Om du hade varit lite gladare hade det aldrig gått så här långt.

Så enkelt är det alltså, om man hade varit lite gladare så hade saker och ting aldrig hänt. Då hade aldrig NN varit otrogen med fyra andra tjejer (samtidigt alltså). Osv.
Jag får ofta höra ungefär samma sak på mitt arbete, att jag borde vara lite gladare. Det är alltså på mig, och bara mig det hänger. Om jag är lite gladare så blir världen en bättre plats. Ja, det är klart, jag gick ju sorgbearbetningskurs för att bli mera ledsen. Det är ju logiskt, att psykologer, terapeuter, krishanterare och annat (löst?) folk som mig skulle betala närmare 10000kr för att bli lite mer ledsen. Det är ju så härligt att tycka synd om sig själv - kanske ska gå en gång till och hoppas på att bli riktigt deprimerad?

Allvarligt talat så var det längesen jag var så här uppåt och tillfreds med livet, men det är kanske det som är så jobbigt för andra - det väcker en del avundsjuka? Det är ok. Jag kan leva med det.

I tisdags däremot rann tårarna. Jag hade den stora lyckan och turen att bli förärad en fribiljett till Bittra tårar med Pia Johansson på Stadsteatern. Jag och min gode vän gick dit, och jag var inte klar över vad som komma skulle. Det var helt fantastiskt! Jag har aldrig tidigare blivit så gripen av en teaterföreställning! (skulle möjligen vara La Traviata på Folkoperan då)  Och jag helt klart en ny idol bland skådespelare - Pia J! Jag har egentligen inte ord, se den bara.
Men den handlade också om relationer. Eller bristen på en god. Så mänskligt, och så igenkännande.

Jag har också skänkt en tanke på den enda riktigt långa relation jag själv har haft. Den avslutades också med en otrohet (nej, det var inte jag, och fler ledtrådar får du inte).  Följaktligen skulle den dåvarande förlovade flytta till storstan. Som den ödmjuka, väna, oegoistiska, mjuka och tillbakadragna (som vanligt - lite överdrifter förgyller alltid en text, och ni som känner mig - sätt inte kaffet i vrångstrupen)  ville jag gärna hjälpa honom att bli en cooool kille som skulle göra succé i Tjockhult. (KSMBs gitarrist sa att det heter så)

Nåväl, vi började med att göra slingor i hans hår, och det var högsta mode då på 80-talet, smaklöshetens tid, och som är här igen. Blir nästan tårögd när man slinker in på Monkey eller andra "ungdomsbutiker". Inte för att handla, bara för att lida lite över att det är Lindex som gäller för en annan. Självplågeri är en konst att utveckla.

Det blev också en tur till optikern, då modellen "Harry Potter", som det förstås inte hette då men som såg ut så, inte var på modet längre. Vi hittade riktigt snygga bågar och den nyligen inte så förlovade längre, fick ett större självfötroende och blev lite mer "muskulös". Bröstade upp sig, om ni förstår vad jag menar.

image19


Efter slingorna och glasögonen väntade diverse inköp av nya skjortor, och jadå, 80-tal där med. Vi pratar iof. sent 80- tidig 90, så det var inte alltför illa när det gäller den kategorin kläder. Men, det som verkligen gällde i den mellanstora stad vi bodde, så var det lappade jeans. Så där satt jag och lappade och lappade kväll efter kväll, med både skinn och annat, så lapptäcket  blev grönt av avund till slut.

En kväll innan han skulle flytta, låg vi och pratade om vår avbrutna relation. Jag förklarade min besvikelse över att vara kvar i vårt gamla hem där han inte gjort något som helst för att ge mig stöd. Och där jag hade gjort "allt" ( slingor, glasögon, lappar och lappar, och nya kläder) för att han skulle kunna åka med flaggan i topp (ojdå) och förhoppningsvis röna stora framgångar på alla plan i den stora hufvudstaden.

Han tänkte länge på det jag hade sagt. Länge alltså. Och lite till.


Till slut kom det: Du har rätt. Jag har inte gjort så mycket för dig. Men en sak ska du veta - Jag är jävligt nöjd med glasögonen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

TantAugusta

Tränar för välmående och för att behålla mina skitsnygga ben. Äter nyttigt men för mycket choklad. Gillar det här med ord, ibland svänger det! Cyklar.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela