Avd. blind och döv
Men det som talar emot det sista är gänget analfabeter och de som inte ens kan tyda symbolspråk. De har heller inte fått lära sig höger och vänster, något som den lokala polisen där jag kommer ifrån hade lektioner i på min skola när jag var 7 år. Det är längesen nu, men jag minns det fortfarande, och använder mig dagligen av denna kunskap. Men nu orsakar alltså det här dagligen incidenter som får åtminstone mitt hjärta att göra en trippel salto. Inte bara det, jag finner det en smula underligt att alla dessa verkar ha arbete. Eftersom de går samma tid, tidigt på morgonen, med ryggsäck eller datorväska, så får jag för mig att de har arbete. Vad kan man jobba med då? Det måste vara en spännande arbetsplats i vilket fall som helst.
Kul är det i fall att se alla dessa stackars vrak till cyklar som kämpar i motvinden, med gnisslande kedjor och skeva hjul. Däcken har hjälpligt med luft medan den vinglande ovana föraren plus alla omkring istället håller andan. Själv har jag lyckats undvika tre krascher idag, med ca en sekund till godo per förväntad men undvikt närkontakt med annan cyklist. Jag är alltså ganska nöjd ikväll, både jag och cykel är hemma helskinnade. Men nog sjutton längtar man till Norrland ibland. Och bussarna får gärna börja köra igen snart.