Nörd
Mycket har jag blivit kallad men aldrig det av mig själv. Men nu tror jag banne mig att jag får erkänna att jag är det. Säkert är det många av er som håller med och då inte bara på grund av cyklingen.
Faktum är att när jag tänker tillbaka på "Rundan runt sjön" så ilar det lite i magen och jag längtar tillbaka. Och ser fram emot nästa lopp väldigt mycket. Det är mindre än två veckor dit. Hehe.
Så fort någon vill prata cykling så blir jag som förbytt - ivrig, energisk, (nåja, är väl lite det annars också men jämförelsevis...) fuktar mina läppar, snabbare andning, huden antar en lätt rosa ton, ögonen beslöjade........oj...då.
Igår kväll när jag kom hem med min äldsta sambo, Scott Vail, som varit på rekreation men som fortfarande inte är så kry på grund av förslitningsskador, så blev jag uppbjuden på min fastighetsskötares balkong. Jag hade varit på mek-kurs. För cyklande tjejer. Fastighetsskötaren tyckte inte att jag såg ut som en som cyklar, men vad han tyckte att jag skulle göra istället framkom inte. (Jag tycker inte heller att jag "är en som cyklar", men att förklara skillnaden mellan det och en cyklist kändes inte aktuellt i ångorna av Pripps Blå) Jag föreslog knyppling men det tog han inte på allvar. Där satt han och en äldre granne som jag pysslat om lite med att ge honom älggryta och hjortronsylt. Han har lånat ut lite verktyg och bara varit schysst, som norrlänning blir man ju lite lycklig då, känner sig lite hemma liksom.
Då kom det fram att han hade varit tävlingscyklist i klubben Falken en gång i tiden! Jättekul! Vi hade förstås en del att prata om då. En timma gick fort och plötsligt var jag väldigt trött i morse eftersom jag glömde tiden.
Faktum är att när jag tänker tillbaka på "Rundan runt sjön" så ilar det lite i magen och jag längtar tillbaka. Och ser fram emot nästa lopp väldigt mycket. Det är mindre än två veckor dit. Hehe.
Så fort någon vill prata cykling så blir jag som förbytt - ivrig, energisk, (nåja, är väl lite det annars också men jämförelsevis...) fuktar mina läppar, snabbare andning, huden antar en lätt rosa ton, ögonen beslöjade........oj...då.
Igår kväll när jag kom hem med min äldsta sambo, Scott Vail, som varit på rekreation men som fortfarande inte är så kry på grund av förslitningsskador, så blev jag uppbjuden på min fastighetsskötares balkong. Jag hade varit på mek-kurs. För cyklande tjejer. Fastighetsskötaren tyckte inte att jag såg ut som en som cyklar, men vad han tyckte att jag skulle göra istället framkom inte. (Jag tycker inte heller att jag "är en som cyklar", men att förklara skillnaden mellan det och en cyklist kändes inte aktuellt i ångorna av Pripps Blå) Jag föreslog knyppling men det tog han inte på allvar. Där satt han och en äldre granne som jag pysslat om lite med att ge honom älggryta och hjortronsylt. Han har lånat ut lite verktyg och bara varit schysst, som norrlänning blir man ju lite lycklig då, känner sig lite hemma liksom.
Då kom det fram att han hade varit tävlingscyklist i klubben Falken en gång i tiden! Jättekul! Vi hade förstås en del att prata om då. En timma gick fort och plötsligt var jag väldigt trött i morse eftersom jag glömde tiden.
Men det var det värt.
