TantAugusta

Vardag var dag

Publicerad 2008-03-01 11:38:02 i Allmänt,

Vardag är det för oss allihopa. Varenda dag. Ibland är den ljus, ibland mörkt, ibland komisk och någon gång tragisk. Och man glömmer hur bra man har det, men påminns när man ser andras mindre lyckade omständigheter - och tackar "någon" tyst för sig själv för att det ändå har gått rätt bra i livet. Man funderar också vems ansvar det är att det går bra. Vanligt numer är att det är någon annans ansvar. Inte mitt eget. Men det tål att funderas över värdet på vår vardag. 

I veckan hade vi en form av konflikthanteringsdag på mitt arbete. En av övningarna bestod av att ge varandra återkoppling på vad man uppskattade hos den andre, vad man ville se mer av, vad man ville se mindre av och också vad man ville att den andra skulle sluta med. Hm. Jag har gjort övningen förut, och vet att den kan skapa konflikter som i det närmaste blir olösta. Men den kan också ge varma och bestående känslor av att man är viktigt och uppskattad. Men det fordrar att det som sägs är ärligt ment och utan baktankar.

Jag fick veta av två personer, personalchef och platschef, att jag borde sluta med att räkna minuter, och istället se till helheten. (jag har fortfarande inte klart för mig vilken eller vems helhet det pratas om, men det kanske klarnar)  Och då kommer vi väl in på det komiska i vardagen. Det är alltså inte en positiv egenskap att ta ansvar för sin egen arbetstid och se till att man gör de timmar företaget har betalat mig för, dvs. 40 tim i veckan.

Som egen företagare har jag jobbat mycket. Då kan man inte räkna minuter. Jag har också varit anställd många gånger, och heller aldrig då räknat minuter. Jag har jobbat ideellt med ungdomar, och aldrig räknat minuter. Jag har jobbat på kommunal skola, och aldrig räknat minuter. Jag har aldrig behövt räkna för jag har fått förtroendet att göra ett jobb, jag har fått tillit till att jag gör det jag ska. Jag har inte fått svart på vitt att jag minsann inte gör mina 40, utan bara 39,5, som jag fått på mitt nuvarande arbete. (och det gäller alltså inte bara mig)  Då är inte reflektionstid, tid för att svara på samtal och sms från elever på fritiden, luncher som sällan blir 1 timma, dagar som alltid blir minst en kvart över arbetstidens slut, och planering och tankeverksamhet som sker på söndagkvällar - inräknad. Jag har en aning om att den halvtimman äts upp ganska snart.

Men vi värdesätter olika saker, och i den värd jag utbildar är det nog den fysiska närvaron som frisör mer värd än den mentala som pedagog. Jag kan inte förstå det på annat sätt. Men nu är ju jag utbildad pedagog, och som sådan respekterar jag mina kunskaper högt, och vill använda dem på bästa sätt till mina elever. Så alla ni som klagar på lärare och på skolan, här får ni en liten hint om var problemen ligger. Det finns många fler "Sveriges bästa lärare" än de som syns i ett TV-program. De får bara inte tiden och resurserna att visa det.

Eftersom jag nu har kommit dit att jag har respekt för mig själv och det jag betalat många timmar och många kronor för att lära mig - så kommer jag i fortsättningen att räkna minuter. Men jag kommer att göra det med den åtanke att jag på grund av det får mer tid över till andra - till mina elever, till mina vänner, till min famlj och till andra som behöver och vill ha av den.

Jag gav igår några av mina minuter till en överförfriskad äldre kvinna i päls, som ramlat omkull i svängdörrarna till Söderhallarna, fastnat och utan möjlighet att komma upp. Det stod 6-7 personer runt henne, men ingen hjälpte henne mer än att de stoppade svängdörren. De kom liksom inte på att hon kanske behövde hjälp att komma upp. Jag och en vakt hjälptes åt att få henne på fötter, på vilka hon iof hade svårt att stå, men hon kom i alla fall upp till vertikalt läge. Och hjälp till en taxi.

Hur mycket är några minuter värda? Det beror nog på vem man frågar. Fråga en femåring som väntar på tomten. Fråga en stressad stockholmare som väntar på pendeln. Fråga en afghansk kvinna som väntar på sin man i kriget. Fråga en döende som vill hinna säga adjö.

Så visst ska jag se till helheten. Min egen helhet. Och jag kommer ge mina minuter mitt värde. Men jag kommer inte ge dem till det ändamål som känns fel för mig utan att se till att få betalt för dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

TantAugusta

Tränar för välmående och för att behålla mina skitsnygga ben. Äter nyttigt men för mycket choklad. Gillar det här med ord, ibland svänger det! Cyklar.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela