TantAugusta

Jag hade det dåliga omdömet att välja knäkort kjol och strumplöst idag som arbetskläder. Funkade jättebra inomhus. Frös av håren på benen utomhus. Praktiskt. Jag är väl lite ovan kylan efter mina två veckor i solen, men med tanke på att det var 28 grader när jag landade hemma i lördags - så blev jag ju lite (och säkert många andra) tagen på sängen i morse.

Men det är klart, det kändes ju lite kul att få visa upp de brunbrända "monstren" som min väninna massören brukar säga. De har nämligen muskler. Och inte vilka muskler som helst. De kan få en 25 årig vältränad kille att gråta, jag lovar. För kom igen i bergen på Mallorca så får ni se - jag är själv riktigt imponerad!
Inte bara det - de är snygga också! Det tycker till och med jag själv. Sen att det råkar vara det enda jag är nöjd med på kroppen må så vara. Det är ju tur att det är nånting... Och de är framförallt starka, tar mig framåt i livet, hårt högt och hastigt!

 Sa Calobra, oförglömligt! 1 mil ner, 7% lutning. Betyder 1 mil upp, samma lutning.

När vi ändå är inne på ämnet ben så måste jag berätta om mina vänner tyskarna, som även i år kom i stora hopar, på cykel oftast. Och ständigt detta Aschtung! Optimeren! Jag blev så trött på det så jag började med att moget ropa leende till svar: Skit på dig! De svenska flaggorna som jag sydde på kläderna? Funkade jättebra, jag tycker att Mallorcinerna var ännu trevligare i år. Det kan ju också bero på mina om än veka men försök att prata spanska. Jag lyckades faktiskt beställa cortado y bocadillo de jamon serrano utan att det blev te och kakor. Även andra cyklister var trevligare - fransmän, italienare (vad nu de har på Mallis att göra, har ju fantastiska egna berg?) österrikare, engelsmän, danskar, holländare och inte att förglömma broderfolket - norrmännen.

Men tillbaka till tyskarna. När jag står vid vägkanten på en av de underbart vackra små vägarna på ön och kollar kartan, så kommer en grupp äldre medelålders lätt korpulenta och inte så cykelvana tyskar. Jag ser det eftersom nästan ingen hade "klickpedaler", även stilen i övrigt röjde inte alltför vältränade eller trampvana kroppar. Naturligtvis hade alla köpt likadana cykelbyxor och tröjor. (Inte så konstigt iof, de finns billigt på hotellen.) Naturligtvis ropar även denna gruppledare: Aschtung! Och jeg ler med hela fejset och ropar tillbaka: Skit på dig! När jag sen hinner upp dem, krävde ingen större ansträngning eller benstyrka om jag får lova att vara lite förmäten - så ser jag: De har rakat benen! Dessa stora starka män från öster som cyklar förbi lilla (nåja) Inga from Sweden har verkligen rakat benen!


(De här killarna kan raka ben utan att bli skrattade åt.)




Jag började fnittra som en 14-åring och fick lova att stanna och torka tårarna! Sen svängde jag in på en annan väg, fortfarande med ett stort leende.