TantAugusta

...att inte fortsätta tjata när det är nästan det enda som upptar hjärnans lediga kapacitet just nu. Det blir nog annorlunda till hösten.

I morse lyfte jag ned min gamla pålle Scott från väggen. Han är 10 år nu och har samlat damm och varit väskhängare i ca 8 år. Han borde vara sur vid det här laget eftersom han blev utbytt mot en yngre och snabbare förmåga för 5 år sedan - men icke!

Växlarna krånglade iof, men vad kan man vänta av en som inte fått någon som helst kärlek, omvårdnad eller fysisk närhet på så länge? Efter lite luft i däcken och några droppar olja på kedjan så drog jag iväg till Hammarbybacken där jag skulle träffa cykelkompis. Sen cyklade vi till Hellas, och där började dagens äventyr.

Scott kämpade och frustade som bästa pålle, men jag - jag var som en liten hare! Skitskraj! Och nu snackar vi om Tanten som utan att tänka sig för tre gånger kastade sig utför (nåja, mest gröna, blå och några röda nerfarter) Åreskutan i höstas. Var kommer rädslorna ifrån, undrar jag?

Som ledare, lärare och därmed coach föklarar jag dagligen vikten av det mentala stödet för det vi ska utföra - att inte tro, aldrig tro, att det vi ska göra inte går! För då gör det inte det! Åtskilliga gånger under färden i Stockholms finaste naturreservat bestämde jag mig för att den stenen, den klarar jag aldrig! Och gissa vad - det gjorde jag inte heller! Otroligt nyttig upplevelse, och användbar som metafor såklart. Jag ramlade bara en gång och blåmärket är för litet för att kategoriseras som WOW, coolt - men även vurpan var en läxa. Det är inte så farligt att leva, och för gammal blir man aldrig!

Efter turen i skogen skyndade jag mig hem för en dusch, jag var grymt shoppingsugen - lönen kom igår. Och var går jag på shopping? Till en cykelbutik förstås! Trots att jag under turen fick jättebra tips på billig nätshopping, så kan jag inte vänta.

Det blev nya däck, nyaste, senaste, snyggaste, säkraste - och dyraste - däcken till min racer. Och en sadel på prov. När det gäller sadeln måste jag säga att jag blev lite fundersam över manligt kvinnligt, genus, kraft, muskelstyrka. Kan någon förklara följande?

Jag tänker mig prova en "damsadel" som är lite bredare än en sadel för män. Den sadel jag för närvarande har är smal, tunn och ganska hård. Det är alltså en betydlig (tom. skrämmande!) skillnad mellan den och den jag tänker prova. Man får nämligen i denna eminenta butik som också har fantastiska priser låna hem sadel på prov. Gillar det. Men grejen är den, att den sadel som i bredd ligger mellan min och damsadeln är en herrsadel, som kostar mycket mer. Varför? JO, för det är ett lättare, och förstås dyrare material i den. För, som säljaren förklarar, killar är mer noga på vikten. Jasså. Så killar, som har mycket mer muskelkraft (ja de har ju det, åtminstone de som tränar...) vill hålla nere vikten på grejerna så de ska kunna cykla fortareoch lättare. Så långt är jag med, det är logiskt. Men varför finns det inte sådana prylar för tjejer? Vi ska alltså cykla med tyngre doningar men inte fasen får vi pluspoäng för det?! Hm.

Köper nog en killsadel i alla fall, om de inte kan trolla fram en lättare damsadel. Bara för att.

Och det var dagens cykelfundring.