Kams
En historisk afton var det igår. Jag och några släktingar på lite distans på släkträdet, dock några av de närmaste barndomsvännerna, kokade kams igår. Historiskt för att det var första gången vi provade utan någons moders vakande öga. För er som inte är norrlänningar så är det detsamma som palt och för er som inte vet vad det är heller så ser ni det på bilden. Det är mat. Norrländsk husmanskost i sin ädla form, gjord på rågmjöl, vetemjöl, mjölk och salt. I den lilla kamsen stoppade vi stekt fläsk och getmese. Mums! I min mammas recept har man även potatis, men det får bli nästa gång - vi har bara värmt upp lite.
Till dessert blev det kaffekask, med Grönstedts trestjärniga som är det vanligaste i vår hemby. Jag kände i morse att den sista kasken nog var lite onödig. Men god. Det gjorde ändå att dagens träningspass blev inställt, något jag var inställd på redan innan. Sprit dricker jag sällan och det är ingen vidare kombination med hård träning så en vilodag var helt på sin plats. Jag tror att låren tyckte det också, efter spinningpasset i fredags som var ett av det bästa på länge, så kändes alla senor och muskelfästen ordentligt.
Övrigt på dagordningen är en liten gnagande oro för att bli lite utarbetad. Jag är lite trött, det har varit mycket ett tag och ingen ljusning synes före jul. Och den helgen skulle jag gärna slippa men trisslottsförsäljarna vägrar släppa ifrån sig sina plötsligthänderdet-exemplar. En jul på hjul i något varmt land skulle göra susen för Tanten.
Annan oro är att jag på grund av tröttheten släpper på spärrarna och tillåter gamla energislukande funderingar och tillstånd krypa omkring inne i hjärnan -- och det kliar irriterat. Tränger undan goda humöret. Tar bort leendet i ansiktet. Får axlarna att sjunka ihop. Fötterna vrider sig inåt. Magen pöser ut. Rynkorna rynkar sig en gång till. Påsarna under påsarna under ögonen får påsar under sig.
Funkar skitbra att skriva det, för när jag ser det i skrift så känner jag att det bara inte får hända. Har inte tid, inte lust och vill ha det roligare än så i livet. Så kom igen bara, vik hädan demoner, jag slår tillbaka! Tamtata - Tantaugusta rules!
Ha!
Till dessert blev det kaffekask, med Grönstedts trestjärniga som är det vanligaste i vår hemby. Jag kände i morse att den sista kasken nog var lite onödig. Men god. Det gjorde ändå att dagens träningspass blev inställt, något jag var inställd på redan innan. Sprit dricker jag sällan och det är ingen vidare kombination med hård träning så en vilodag var helt på sin plats. Jag tror att låren tyckte det också, efter spinningpasset i fredags som var ett av det bästa på länge, så kändes alla senor och muskelfästen ordentligt.
Övrigt på dagordningen är en liten gnagande oro för att bli lite utarbetad. Jag är lite trött, det har varit mycket ett tag och ingen ljusning synes före jul. Och den helgen skulle jag gärna slippa men trisslottsförsäljarna vägrar släppa ifrån sig sina plötsligthänderdet-exemplar. En jul på hjul i något varmt land skulle göra susen för Tanten.
Annan oro är att jag på grund av tröttheten släpper på spärrarna och tillåter gamla energislukande funderingar och tillstånd krypa omkring inne i hjärnan -- och det kliar irriterat. Tränger undan goda humöret. Tar bort leendet i ansiktet. Får axlarna att sjunka ihop. Fötterna vrider sig inåt. Magen pöser ut. Rynkorna rynkar sig en gång till. Påsarna under påsarna under ögonen får påsar under sig.
Funkar skitbra att skriva det, för när jag ser det i skrift så känner jag att det bara inte får hända. Har inte tid, inte lust och vill ha det roligare än så i livet. Så kom igen bara, vik hädan demoner, jag slår tillbaka! Tamtata - Tantaugusta rules!
Ha!
