VVJJ
Innan träningen idag, som varken var speciellt krävande eller insatsrik, gick jag in på Botick Olens i Skanstull för att köpa strumpor. Som jag glömt packa ner i träningsväskan men det är ju sånt som händer, särskilt nu när hjärnan har lite för mycket på, hjärnan. Kom ut igen med två (!) CDs och en duschkräm dessutom förutom strumporna. Musiken behöver jag till min lektion på tisdag, men kunde inte välja vilken så därför...och duschkräm är praktisk att rengöra sig med.
Jag kom också ut därifrån med ett lätt illamående. Vart jag än vände mig i butiken så låg det allsköns julprydnader eller annat som påminner om den. Jag tror inte att jag nånsin haft en sån aversion mot julen som i år, även om det väl alltid har känts som nåt jag kunnat undvara. Det är klart, tidigare år har vi haft familje-sammankomst, något som inte kommer ske i år då den i allra högsta grad är krackelerad. Så i år kan man inte ens låtsas. Jag vet plötsligt inte var jag hör hemma, även om jag tror mig veta vart jag är välkommen.
För en singel utan barn och då dessutom i den åldern när "allt är över" är det såklart inte enkelt att tindra med ögonen och le milt för varje pepparkaksgubbe. Jag har svårt att hålla mig när jag blir påkörd både bakifrån, från sidan och framifrån av barnvagnsförande föräldrar i den redan påbörjade julhetsen. Och försök inte komma med att jag inte gillar barn, det är deras stressade självupptagna föräldrar jag tycker mindre om. Jag tycker också mindre om att med hårda barnvagnskanter bli påmind av frånvaron av mitt eget.
Men i allt detta skulle jag alltså ännu ett år springa runt och försöka hitta den perfekta julklappen till dem jag fortfarande ger. Det är dags att inse att det är omöjligt, och inte ett dugg kul. Varför ska jag tycka att det är kul när ingen annan. Mitt i allt detta ska man ha tiden för det och lusten. Glöm det. Om man spar alla de pengarna plus det det kostar att åka till Norrland över julen så har man en utlandsresa i ett nafs! Gissa vad som just nu är mest lockande?
Men så kryper samvetet på. Och en slags pickande irriterande känsla av ensamhet och en kluven lust till Julen. Det är bra konstigt hur man fungerar. Och ändå inte, det är meningen att det ska vara en kärleksfull högtid där man ska träffa sina nära och kära och äntligen få rå om varandra. När man sitter där, i soffan, hos dem som ändå gillar en lite, med glöggmuggen i handen - då är det ganska mysigt. Man känner att man tillhör en familj.
Det är med spänd förväntan jag väntar på mitt eget beslut.
Och den som först kommer på vad rubriken betyder vinner en påskhare.
