Dagens
fundringar äro många. Här är några.
Är hjärtligt trött på min egen oförmåga till att fokusera. Drömmar som kan förverkligas måste göra det med min egen disciplin och mitt eget arbete. Som alltså inte blir utfört. Jamen, man måste ju få vila någon gång också. Okej, vila på då, men sluta snacka så förbannat och utför någon gång också! Tröttsam Tant! Mycket snack och lite konstsim även här alltså, vilket borde göra att jag har förståelse för andra som sysslar med detsamma. Men så långt sträcker sig inte alltid empatin minsann. Barnbok? Pyttsan! (för icke initierade så är den klar, i mitt huvud, och ruskigt bra. Bara inte på pränt ännu.) Men här sitter jag framför datorn och är alldeles för mycket inne på en viss klubbsida. Som förvisso är väldigt trevlig, men det finns ju gränser för hur mycket puls, kadens och nu också watt-snack man kan ta in.
Efter en promenad til Gamla Stan fram och tillbaka, för att prova ett par ekologiska kängor som jag inte ska köpa, så sitter jag här igen. För att beklaga mig lite till.
I övrigt på hjärnan; Press av omgivning. Har stort behov av att få umgås med - mig själv. Bekräftelse-behövande personer av storleksmått gigant som kräver Nobelpris bara för att de råkar finnas till. Lyckligtvis har livet balans även här och en och annan ödmjuk vän väger upp. Men det gnager på hjärnbarken att inte kunna förändra. Och den pakten har jag slutit med mig själv - att fullständigt ge f-n i sådant som inte går att förändra - för att behålla energin till mig och det som är viktigt för MIG. Sluta fundera, ta en kopp te och ta´t lugnt.
Man kan ju undra om det är ålder eller klokskap eller erfarenheterna som gör det, men nu har jag bestämt mig. Vi snackar inte lättmargarin nu, utan livskunskap och framtid. Jag ska bli lite mer egoistisk, lite mer cynisk och hävda mig själv en aning till. Jobbigt va? Jag kommer bli fullständigt odräglig!
Men vad kul jag ska ha!
Och såhär i Halloweentider så passar väl den här bra?
Är hjärtligt trött på min egen oförmåga till att fokusera. Drömmar som kan förverkligas måste göra det med min egen disciplin och mitt eget arbete. Som alltså inte blir utfört. Jamen, man måste ju få vila någon gång också. Okej, vila på då, men sluta snacka så förbannat och utför någon gång också! Tröttsam Tant! Mycket snack och lite konstsim även här alltså, vilket borde göra att jag har förståelse för andra som sysslar med detsamma. Men så långt sträcker sig inte alltid empatin minsann. Barnbok? Pyttsan! (för icke initierade så är den klar, i mitt huvud, och ruskigt bra. Bara inte på pränt ännu.) Men här sitter jag framför datorn och är alldeles för mycket inne på en viss klubbsida. Som förvisso är väldigt trevlig, men det finns ju gränser för hur mycket puls, kadens och nu också watt-snack man kan ta in.
Efter en promenad til Gamla Stan fram och tillbaka, för att prova ett par ekologiska kängor som jag inte ska köpa, så sitter jag här igen. För att beklaga mig lite till.
I övrigt på hjärnan; Press av omgivning. Har stort behov av att få umgås med - mig själv. Bekräftelse-behövande personer av storleksmått gigant som kräver Nobelpris bara för att de råkar finnas till. Lyckligtvis har livet balans även här och en och annan ödmjuk vän väger upp. Men det gnager på hjärnbarken att inte kunna förändra. Och den pakten har jag slutit med mig själv - att fullständigt ge f-n i sådant som inte går att förändra - för att behålla energin till mig och det som är viktigt för MIG. Sluta fundera, ta en kopp te och ta´t lugnt.
Man kan ju undra om det är ålder eller klokskap eller erfarenheterna som gör det, men nu har jag bestämt mig. Vi snackar inte lättmargarin nu, utan livskunskap och framtid. Jag ska bli lite mer egoistisk, lite mer cynisk och hävda mig själv en aning till. Jobbigt va? Jag kommer bli fullständigt odräglig!
Men vad kul jag ska ha!
Och såhär i Halloweentider så passar väl den här bra?
