TantAugusta

Nej, jag gjorde inte det. Orkade alltså. Vaknade med fler och starkare symptom på förkylning än de senaste dagarna och insåg mig egen begränsning. Så nu har dagen tillbringats framför datorn och framför TVn. En gammal svensk film med Barbro Kollberg, Rune Carlsten och Margot Ryding i huvudrollerna. Inte hört talas om? Inte jag heller. Men jag konstaterade att människor nog var vackrare förr. För tillfället har jag en spegelbild att jämföra med som mest liknar en mojsigmojsig skrynklig för gammal persika som antagit en beige ton och som frustar och fräser om vart annat.




Sen kommer jag in på avdelning dåligt samvete för att jag är hemma från jobbet. Kommer i underfund med att det har jag inte, det vore ologiskt och ganska dumt. Valet mellan att vara hemma och sjuk, eller vara på jobbet frisk är enkelt. Och det är väl just därför jag knappt vet hur man sjukskriver sig. Ändå kan jag inte låta bli att skönja en visst mått av "gnag" över att mina arbetsuppgifter måste göras av någon annan. Men det kan jag inte göra någonting åt. Och så långt har jag nog kommit att det jag inte jag göra någonting åt försöker jag låta bli att fundera över. Det finns mycket annat som behöver funderas över och som jag faktiskt kan påverka.

Hade en liten plan att gå till Apoteket för att påverka förkylningen i rätt riktning men är inte riktigt på G för det heller. Trycka tangenter är alldeles tillräckligt. Hade också en liten plan om att fortsätta läsa Vi, de drunknade, av Carsten Jensen, men boken är så förtvivlat tjock så det är till och med jobbigt att hålla i den. Men bra, det är den. Så nu är klockan nästan dags att laga middag, men det har jag ju ingen lust med. Te och macka. Nu igen?! Och ute skiner cykelsol.