Anna
Det finns tillfällen nar jag känner att orden verkligen tryter. De tappar kraft, gör ingen skillnad.
Jag vet var jag befann mig för 5 år sedan, exakt var, och vad jag gjorde. Jag hade arbetat längst ut på en ö i Trondheimsfjorden, och skulle dagen efter fara vidare till Oslo till ett annat jobb. Jag hade rensat krabbor på en liten fabrik och känt på hur det var att jobba på 40-talet - vilket också var anledningen till att jag åkte därifrån tidigare än beräknat. Detta efter att ha skällt ut chefen efter noter, med rök ur öronen och tuggandes fradga. Med en storstilad sorti lämnade jag sen fabriken i sann Erin Brockovich-anda.
Mycket har hänt under de här fem åren, och jag har försökt göra rätt saker för mig. Samt för några till. Men de små insatser jag gör i vardagen för elever, vänner, familj och några organisationer som jag stödjer ekonomiskt - känns plötsligt futtiga.
Jag kommer med all säkerhet fälla många tårar under programmet ikväll på Tv4 - Malou möter. Sverige saknar dig Anna. Obeskrivligt mycket.
