Grattis!
Ja må jag leva, ja må jag leva, ja må jag leva uti hundrade år!
Det får man ju hoppas, så mycket projekt och önskningar jag har kvar att göra. Struntar nog i fortsättningskurs i spanskan i höst - har ju inte fått in det jag skulle på de två förra terminerna än. Och lite får man ju tänka på kurskamraterna, en som bara sitter och säger Qué och He perdido mi bolso hela tiden blir en mindre intressant person att föra dialog med.
Mål, har jag försökt utforma en längre tid, men de vill inte riktigt stabiliseras och ta form. De kortsiktiga har jag inga större problem med, men nu när jag börjar förstå att jag är en medelålders kvinna känns det liksom moget och nödvändigt att ta itu med de långsiktiga också.
Tanken är att först och främst börja jobba med ett projekt som varit en dröm länge. För det behöver jag lugn och ro en helg eller helst en vecka, en dator, och lite papper och målarfärg och pennor. Låter väl inte så svårt att få till va? Nä, det är ju inte det. En vecka är väl inte helt lätt, men det kan ju räcka med den där helgen alltså. Helst "på annan ort", det vill säga en stuga eller ett pensionat där jag inte kan cykla, städa, diska, rensa garderober, ja - ni hör ju, man kommer på en massa måsten man plötsligt förvandlar till vill. Sen, när jag har haft min helg, så lämnar jag in detta mästerverk av barnbok till förläggaren och allt blir ljusare och gladare. Den ges ut och sen kommer Disney och köper den och jag blir ekonomiskt oberoende (ett tag).
Förresten, det betyder: Jag har tappat min väska. Det andra ordet tar jag för givet att ni vet.
Det får man ju hoppas, så mycket projekt och önskningar jag har kvar att göra. Struntar nog i fortsättningskurs i spanskan i höst - har ju inte fått in det jag skulle på de två förra terminerna än. Och lite får man ju tänka på kurskamraterna, en som bara sitter och säger Qué och He perdido mi bolso hela tiden blir en mindre intressant person att föra dialog med.
Mål, har jag försökt utforma en längre tid, men de vill inte riktigt stabiliseras och ta form. De kortsiktiga har jag inga större problem med, men nu när jag börjar förstå att jag är en medelålders kvinna känns det liksom moget och nödvändigt att ta itu med de långsiktiga också.
Tanken är att först och främst börja jobba med ett projekt som varit en dröm länge. För det behöver jag lugn och ro en helg eller helst en vecka, en dator, och lite papper och målarfärg och pennor. Låter väl inte så svårt att få till va? Nä, det är ju inte det. En vecka är väl inte helt lätt, men det kan ju räcka med den där helgen alltså. Helst "på annan ort", det vill säga en stuga eller ett pensionat där jag inte kan cykla, städa, diska, rensa garderober, ja - ni hör ju, man kommer på en massa måsten man plötsligt förvandlar till vill. Sen, när jag har haft min helg, så lämnar jag in detta mästerverk av barnbok till förläggaren och allt blir ljusare och gladare. Den ges ut och sen kommer Disney och köper den och jag blir ekonomiskt oberoende (ett tag).
Förresten, det betyder: Jag har tappat min väska. Det andra ordet tar jag för givet att ni vet.
