Tänktid
Den upplever jag inte alltid vara av godo. Men det är den nog. Jag läser i en av de nyinköpta böckerna på bokrean om hjärnan och dess kapacitet. Jag skulle verkligen inte handla någon ny bok i år men kom hem med sex stycken. Efter cykelbutik är bokhandel nog det roligaste och intressantaste jag vet att besöka. Idag har jag gjort både ock med stor vinst på välmåendekontot och liten förlust på lönedito. En väldigt bra dag med andra ord.
Känslocentrat, amygdala, ligger längst inne i hjärnan. Det är väl inte så konstigt, att skydda det som påverkar oss mest. Men också talande att det ligger gömt därinne, åtminstone för oss nordbor, som enligt myten har svårt att visa våra känslor. Under min tänktid har jag rannsakat mitt eget "tillkortakommande" när det gäller detta och även andras överfulla ryggsäck med outtalade och icke utlevda känslor. Allt handlar väl om rädsla.
Så hur länge ska vi (läs; jag) gå omkring och vara rädda? När eleverna frågar hur mycket klockan är svarar jag ofta: Den är alltid för mycket. Jag brukar svara det som skämt och jag har ju inte ens en klocka på armen så det är lite svårt att ge ett klart svar. På min arbetsplats väggar finns det dessutom inga. Men jag inser att det ligger en hel del allvar bakom mitt svar. Skruva tillbaka den är inte en lösning. Men förvalta tiden som återstår och göra de val som ger oss det vi vill ha och önskar. Det är väl enkelt?
