Våga
Våga väga för och nackdelar, lätt är det i vart fall inte. Jag tror att jag har en väldigt dålig förmåga att uppskatta graden av egen fysisk begränsning ibland. Det är egentligen konstigt då jag faktiskt har utmanat den några gånger och därför borde vara ganska klar över hur den fungerar.
Men eftersom man tillåter intellektet att ta över i alla sammanhang så vet man inte riktigt alltid hur man ska göra. I en värld där vi lärt oss alltför tidigt i livet att ständigt trycka undan intuition (refererat till tjafs, ofta kvinnligt, icke vetenskapligt) och känslor (hugaligen, nästan ännu värre) så går man efter den tredje - intellektet.
Igår kväll sa mitt intellekt att jag kommer få mindre i lönekuvertet nästa månad om jag lyssnar det minsta på de andra två. Det sa också att jag kommer att ha väldigt mycket ogjort efter sportlovet. Det sa därefter att jag ju faktiskt har sportlov om en vecka så det kanske ordnar sig? Senare; Du har ju klarat jobba med betydligt värre saker, vad är problemet?
Samvetet hängde på; Du sätter kollega i en större arbetsbörda. Du finns inte där för dina elever. Du är en svag människa.
Jag ringde God Vän. Som säger, du är dum i huvudet - Stanna hemma!
Senare på kvällen läser jag i tidningen I Form om stress och känner en lättnad. Det tragikomiska i detta är att jag till och med håller kurser i ämnet så jag borde veta och leva efter det, alltså borde det inte vara något att ens fundera över.
Så intellektet kom överens med känslan och intuitionen och nu vilar jag i väntan på att kroppen ska vilja igen. Våga känna efter kräver mod och vilken j-vla mes jag är.