Annorlunda
Det är så många olika människor som sitter omkring mig, när jag äter lunch i lasarettets restaurang. Hittills har jag bara vågat mig på de vegetariska alternativen, nötköttgryta och pizza ser skumt ut. Grönsaker är alltid grönsaker. Någon bredvid har ett bandage om handen. Ett par har ett nyfött barn. Några har sina jobbskjortor på sig, de är väl läkare eller sköterskor.
I en rullstol sitter ett barn på kanske sju år, utan hår och med dropp i armen. I en säng vid utgången ligger en kvinna som fyller den till brädden och hon ser för tung ut för att kunna gå själv. Någon har en tub inopererad i halsen och väser istället för att prata. Allt känns annorlunda och främmande, själv har jag aldrig behövt tillbringa en enda natt på sjukhus på grund av den egna hälsan. Ta i trä.
