I blåsväder
Vätternrundan avklarad och det med den äran. Kanske. Det var ett blött och lite blåsigt lopp i år, förutom starten och en bra bit ner till Jönköping när det som mest duggade lite. Vindarna var ljumma under cyklingen men stod man stilla så började kylan komma. Enda sättet att hålla sig varm var att trampa. Ibland mycket, ibland lite. Ibland lite för lite. Det regnade nog mer än jag reagerat över, men är man redan blöt inifrån och ut så spelar det ju ingen roll.
Rundan i år handlade bland annat om ledarskap. Kommunikation. Inofficiella regler och vedertagna begrepp. Mindre lyhördhet. Regler som alla tyvärr inte fått ta del av, som kanske gjorde att gruppen cyklister under loppet blev mindre och mindre. Ungefär som det är i alla system med grupper - på jobbet, i relationer och i organisationer. Väldigt vanligt och väldigt mänskligt. Eller också blev gruppen helt enkelt mindre för att man ville trampa från regnet och kylan så fort som möjligt. Någon ville inte ens med gruppen i mål för kärlekens skull. Alla anledningar är tänkbara, alla är värda att åtminstone respekteras även om man inte förstår.
Jag cyklar nog "eländet" nästa år igen, min femte runda, med samma goda humör oavsett väder. Med goda cykelkamrater och med en strävan om att utmana mig själv och att ha så kul som möjligt under loppet. Den grupp jag cyklar i då kommer nog också att vara vanlig. På vätternmått mätt.
