Balansboll
Den här har jag köpt för att få balans i bålen.
Tom i bollen och utan balans. Så kan livet sammanfattas just nu. Sliter mellan att bry mig och att inte bry mig. Balans och harmoni - önsketänkande.
Jag kommer ihåg när jag var en liten bestämd och påhittig tjej. Nu är jag stor och detsamma, men hursomhelst så gillade jag att prova gå på lina. De tuffa grabbarna i byn gick på "Åbroern", på räcket och det såg livsfarligt ut. Var det såklart också även om den inte var så hög. Men det var sten vid brofästet. Jag gick aldrig där och jag tror att min höjdrädsla underbyggdes då när jag storögd och imponerad såg deras lekar.
Själv försökte jag knyta ett rep mellan två träd och gå på det. Jag försökte verkligen få fäste i de två stabila hållpunkter som träden utgjorde. Gjorde mitt yttersta för att få en jämn och lagom hård spänning. Jag provade gå men den slaka linan for undan och jag ramlade i backen och fick ont. Som den gången jag provade flyga med hjälp av fem paraplyer, men det är en annan historia.
Linan blev alltid för slak. Jag var för svag för att få fast den ordentligt. Repet jag fått att leka med var utslitet och för tunt. Ibland var hållpunkterna för veka. Jag lyckades aldrig träna balansen. Är det därför det är så svårt att hitta den idag?
