TantAugusta

Plötslig kom jag upp ur underjorden, rakt ut på Drottninggatan. Det var så mycket folk, jag förbannade det idiotiska företaget att stanna med T-banan just där. På väg hem från lärarhögskolan var det bara så trevligt att snick-snacka lite med en av de bästa kompisarna från kursen - vi är inne på fjärde året tillsammans. Så jag glömde att jag känner mig lite vimsig just nu, glömde att det är urjobbigt med en massa människor.

Men så sken solen så vackert så jag tänkte att jag provar, jag testar att gå till Gamla stan så kan jag ta T-banan därifrån. I sakta mak letade jag mig igenom stan på de lite mindre befolkade gatorna. Hela tiden längtade jag efter grönt. Men så gick jag förbi Gamla stan också, så jag hamnade på Söder. Där kändes det riktigt jobbigt att gå ner i underjorden igen, ingen sol och tjockt av folk som alltid på Södermalm. Så jag promenerade ända hem, fick skavsår och var riktigt nöjd med det. Vik hädan, utmattnings-symdrom och tjafs! Nu vill jag bli som vanligt igen!