Måste ringa
Ett annat slags lyckosrus när mina elever kom med blommor till mig igår. Man tror inte att gymnasieelever i en "stockholmsförort" gör sånt. Men det gör de, bevisligen, och Fröken fick mycket fuktiga ögon.
Nästa rus för att jag snart har en ledig helg framför mig, som ska innehålla cykling igen, som ska ge mig vila. Ett annat för att jag har en fräsch lunch med till jobbet. Enkla saker, små ting som betyder mycket.
Men jag är hela tiden på väg till telefonen, måste ringa. Måste ringa och berätta det här. Eller det där. Men det går ju inte. Eller också gör det det, man behöver helt enkelt inte ringa alls. Du skulle se vilken fin bukett jag har fått, mamma!