TantAugusta

Tankarna svänger lite hit och dit som vanligt. Men på T-banan hem idag, efter ett som vanligt givande samtal med God vän så kom jag att tänka på torsdagskvällens diskussioner med några barn. När den grillade aborren rensades var det viktigt med att ryggraderna skulle fördelas lika mellan de två barnen, som ville slänga dem i sjön. Ett av barnen frågade om det bara fanns en ryggrad i varje fisk? Varpå det började pratas om maskar som inte har någon, men också dinosaurier, elefanter, och andra med ryggrad som t.ex människan. Och då kunde jag ju naturligtvis inte låta bli att fälla kommentaren om det nog finns både en och annan människa utan.

För visst känner vi några? De som vänder kappan efter vinden, håller med den för tillfället bästa vännen eller den med för tillfället mest makt, eller, i värsta fall, den för tillfället enda mannen. Jag hävdar fortfarande och kommer göra så länge inte annat bevisats att män håller andra män om ryggen, oavsett sammanhang. Kvinnor håller också män om ryggen. Kvinnor håller inte lika ofta varandra om ryggen och män gör det definitivt inte. Lyckligtvis finns det undantag "som bekräftar regeln". Sedan har vi också de som har den höga moralen, men som själva sällan står för det när det brinner - bland annat så har alltför många avslöjanden i media på sistone visat det.

Själv blir jag nog mer och mer motståndskraftig och oemottaglig, nästan egoistisk. Jag bryr mig om det jag bryr mig om, och dit hör de bästa vännerna, de med ryggrad och de som kan ge och ta emot tillit och respekt. Och vilken lycka att jag har sådana omkring mig och dessutom haft turen att ha återupptäckt flera under denna sommar!

...och på hatthyllan ligger Tant Augustas gröna hatt, inköpt från Åhlen och Åkerlunds priskurant någon gång på 1940-talet. Den åkte med i packningen från det lilla som sparades från auktionen i sommar. För mig har den ett väldigt stort värde och någon dag ska jag ta på den och känna mig riktigt fin. För den tidigare ägaren hade trots att den var krökt och skadad av många års hårt liv - en riktigt stark ryggrad.

Sommaren går i en rasande fart men fortfarande är det mycket kvar och mycket kvar att göra också. Planen är att försöka ägna resten åt mer förlustelser av olika slag. Jag gör bara saker som känns bra och som jag mår bra av. Jag njuter av varje dag nästan dubbelt, som för att kompensera för den vila och den egna tiden jag inte hade förra sommaren. Jag väljer att fokusera på det positiva och försöker glädja mig åt att den onda foten (som fick sig en tjockablängare när vi bar prylar till auktionen förra veckan) bara är ond - om nu Dorotea sjukstugas röntgenplåtar visade rätt. Och det får man väl tro. Men nog är det väl fanken att det skulle hända nu, det börjar "gå troll" i skadestatistiken för min del. Fula troll. Spott och fräs, vik hädan och ge er av. Nu räcker det.

Närmast att se fram emot är skärgårdsvistelse och mer resande. Förhoppningsvis cykling. Rensa hemma för att få plats med minnen av förfäder och saker med affektionsvärde. Sen är det snart höst igen - och det blir nog skönt det med.