TantAugusta

Kroppen är orolig. Plötslig blev den ensam och rastlös igen, medan hjärnan lugnt vilar från ett fullspäckat schema. Livet, det jag arbetar vidare med att fylla, att göra meningsfullt och emellanåt lyckligt skyndar vidare i det ruggiga oktobergrå. Och det går ganska bra, det där med emellanåt. Jag tycker att jag har det rätt bra. Det är ju, som någon klok person uttryckte det, inte hur man har det, utan hur man tar det, som räknas. Jag tar det ensamma och rastlösa, för att emellanåt få det lyckliga och i livet fyllda. Det är valet just nu, det som man också kanske kan kalla ödet.

En gang så jeg en kvinne,

ut mot storhavet

I hennes øyne, ante jeg,

livet ville aldri bli som før.

Prøvde å dra, uten avskjed,

allerede da var det for sent.

Författare känd.